Browsing Tag

tankar

Livsstil

Mycket känslor, kvalitetstid med lillsyrran och Clinic n.vy

Så mycket känslor, både sorg och glädje.

Vilken dag, vilken dag.  Jag hatar verkligen att åka buss och ja jag vet att hata är ett otroligt starkt ord, men jag kan inte riktigt beskriva mina känslor för att åka buss mer än att hata passar perfekt. Men när man har ett månadskort som gäller även bussåkning från Malmö-Lund utöver tåget,  så känner jag att när jag behöver åka in till centrala Malmö så kan jag lika gärna utnyttja det istället för att betala hutlösa summor på parkering.  Varför i helvete är det så svårt för mänskligheten att bete sig ?

Jag mötte upp syrran på södervärn och vi promenerade till  Gustav adolfs torg och så in på mötet hos Juristen för att göra en bouppteckningsförrättning. Det var många känslor och tankar som kommer upp och tårarna brann innanför ögonlocken, men det var ju bara att göra. Jag är otroligt tacksam att jag och min älskade lillasyster kunde göra detta tillsammans och att delar av de andra älskade syskonen kunde delta via telefon. Men nu är det gjort och nu väntar vi bara på att juristen ska gå igenom allt, göra bouppteckningen och sen skicka ut det slutgiltiga resultatet och sen fakturan. Skjut mig?!

Men jag är så fruktansvärt glad att jag och min lillasyster har den relation vi har. Efter mötet med juristen blev det att gå upp till Triangeln för en lunch tillsammans.  Jag bjöd henne på lunch på Roségarden, vi snackade skit, skrattade och åt så vi höll på spy av all mat. Jag tryckte i mig laktos som om det inte fanns någon morgondag och sen när vi beslutade oss för att passa på att fortsätta umgås när det bara var vi 2, så självklart ska all laktos som jag tryckt i mig ( mjukglass och vanlig mjölk till kaffet ) komma ut och japp, det är ju en pärs bara det när man tryckt i sig laktos som laktosintolerant men sen det här med offentliga toaletter haha.  Offentliga toaletter och att åka buss är samma känsla haha. Men vi strosade runt på triangeln, jag dansade bredvid en kvinna inne på en butik som jag trodde var syrran, kvinnan ville mörda mig, syrran asgarvade och sen spontan shoppade jag lite vårkläder till Thea och Charlie som syrran fick ta med sig hem till dom.  Älskar denna kvalitetstid med bara syrran och jag, vi har den inte lika ofta som förr nu när hon bor i Svedala och jag här i Malmö, men  varje gång är lika magisk.  The worlds best sister! <3

Clinic n.vy – det är som att komma hem.

När vi gick i från juristen pekade jag på vart jag gör mina behandlingar och så pratar vi om det och vips så blir det en spontan bokning som jag borde ha gjort för ett tag sen, men kollade om Petra hade tid och det fanns tid. Jag kunde inte lösa bokningen via nätet, så jag ringde och självklart var det Petra som svarade så hon löste bokningen till mig. Det var tid att fylla på med både fillers och botox. Att komma till Clinic N.vy är som att komma hem. Välkomnandet är fantastiskt, mycket skratt. Alla är helt fantastiska och jag har ännu bara varit hos Petra varje gång för mina behandlingar då det är denna fantastiska kvinna som utför injektionsbehandlingarna och hon är helt outstanding!  Lyhörd, noga och man blir så ompysslad!  Tjejerna på clinic nvy är helt underbara! Rekommenderar verkligen alla att besöka dom!  Och nej , det är inget samarbete utan jag är en betalande kund och betalar mer än gärna för mina behandlingar där. Ser redan fram emot återbesöket som jag  bokat in i Maj.

Ikväll har jag gråtit som fan, för att saker och ting bara inte går som vi vill och för att dagens möte med juristen rev upp så mycket känslor och av glädje av att jag äntligen får hem sjömannen igen! Fy fan vad jag längtar efter honom! Vi har haft ett par kämpiga månader och just nu verkar det som att motgångarna fortsätter, så i morgon tar jag nog tåget över till Köpenhamn och möter upp honom. Varför ? För att jag kan och för att jag vill!

Livsstil

Syskonhelg, tankar och nästa steg

Vilken helg.
En bra helg som jag helt enkelt valde att ha en syskon helg och spendera så mycket tid med syrran som jag bara kunde och det har varit välbehövligt och mysigt. Nästan 2 mils promenad i skogen och plockat kantareller, drygt 3.5 -4 liter kantareller och i dag avslutas söndagen med middag och efterrätt hemma hos Lizette och Mattias. Västerbottenost paj med kyckling och så äppelkaka med vaniljsås till efterrätt. LCHF och Glutenfritt men jag glömde ju mina lactrase då det ej var laktosfria produkter i maten. Men hej .. det var svingott!

Att jag valde att ha helgen med syrran är för att jag vet att vi inte kommer ses så mycket de kommande veckorna, vi båda har fullt upp med jobb och annat och att jag faktiskt har känt mig lite nere i helgen.
Jag ställer oehörda krav på mig själv och det i samband med att sakna sjömannen otroligt mycket har gjort att jag varit nere. Jag älskar mitt och sjömannens liv men ibland hatar jag att vi inte har “normala” liv med 8-17 jobb.Att slippa äta ensam, vara i från varandra i 14 dagar. Stundtals hatar jag det, men jag vet att vi båda älskar våra jobb och att saknaden och längtan är bra.

Jag har så mycket jag vill göra. Jag vill lyfta bloggen mer och nå ut till fler, marknadsföra företaget mer så jag får in fler fotograferingar. Jag har idéer om flera plåtningar men har inte riktigt tagit mig i kragen och vågat. Tvivlar på mig själv både gällande mitt skrivande och mitt fotograferande. Varför vet jag inte, för att jag vet att jag kan och är duktig, man ändå så känner jag mig så oerhört osäker och har lite svårt att ta till mig de fina ord jag får.  Jag drömmer om att bli krönikör och jag vet att för att ta mig dit så måste jag våga publicera mer texter från mig, tycka till och ha åsikter.

I morgon är en ny dag, nya utmaningar och jag vet att det kommer kännas bättre. Men nu ska jag ta mig ett glas rosé och faktiskt sätta mig ner och skriva utkast på HBTQ relaterat inlägg. Dessutom så önskar jag lite tips på vad som vill läsas här i bloggen. Det kanske kan ge mig en spark i gumpalallan så jag kommer i gång med mina personliga inlägg med mina åsikter och tankar igen. Jag vet att ni kan och jag vet att jag kan!
DSC_5768 (kopia)

Livsstil

Ep-anfall, kärlekskrank och drömmar

Det är minsann en envis huvudvärk som jag får dras med. Jag har haft huvudvärk sedan jag vaknade i eftermiddags så lite senare tog jag en migrän tablett och la mig och sov ett par timmar till i hopp om att det skulle råda bot på denna jävla huvudvärk, men icke.
Dessutom har jag varit lite extra kärlekskrank i dag , saknaden efter sjömannen har varit oerhört stor.

Duschade, fixade och utfodrade kamphundarna och började göra mig klar för att köra till Malmö och lämna vildingarna hos faster Lizette medans jag jobbar natt och då ser jag att pappas lilla hjärta, älskade prinsessan Prada beter sig konstigt, men jag hinner inte med och hon får ännu ett stort anfall. 2 dagar i rad har hon haft 2 större Ep-anfall och det gör så ont i mig. Båda anfallen har gått över snabbt och hon har ett par minuter efter varit lika pigg som vanligt. Så nu älskade lilla hjärtat, kan du vara vänlig att inte ha mer anfall på ett par månader . MINST, för jag är livrädd, verkligen livrädd att anfallen ska bli så stora att inte ens stesolidsupparna hjälper och då vet vi alla vart det bär hen.

Skärmavbild 2015-05-22 kl. 01.36.48
Älskade Prada, hon som har en speciell plats i pappas hjärta.

Annars rullar livet på. Jag fortsätter spåna och drömma och fundera på hur jag ska fortsätta med allt jag vill med mitt företag, bloggen och få igång detta med förläsningar. Sedan min första föreläsning om livet som homosexuell så har jag fått mersmak som jag skrev, men det tog stopp där, jag vet inte hur jag tar mig vidare, jag står still.

Jag vill även utveckla skrivandet och hitta tillbaka till inläggen där jag tyckte och tänkte, rörde om och berörde, mer än vad jag gör i dag. Drömmer om att en dag skriva krönikörer 1-2 gånger i veckan och att fortsätta få bloggen att växa.  Gah, det är kanske därför jag har denna påfrestande huvudvärken nu .. Det är alldeles för mycket aktivitet i mitt lilla huvud, men på något sätt gillar jag när idéerna och tankarna flödar, jag ska bara hitta rätt väg och komma till skott.

Tommytott's fotografering

Att utnyttja vänskapen för att få fotografering billigare

De senaste veckorna har jag fått ett par förfrågningar gällande fotograferingar, från vänner, bekanta eller vänners vänner. Studenten närmar sig och det ska självklart vara fina foton på ett av de viktigaste och roligaste som händer i ens liv. Bal, student, skolavslutning.

Många mail börjar med att jag får fantastiska ord om hur duktig jag är som fotograf, att dom gärna vill ha mig som fotograf, för att dom känner mig och undrar om vad jag kostar.
När jag svarar vad jag vill ha, hur fotona leveras och att dom får alla fotografier som blir bra, alternativ kan jag vara schysst att skicka med även de oredigerade fotona. Då får jag som svar: Oj vad dyrt eller oj vad dyrt, kan jag inte få bättre pris eftersom vi är vänner och känner varann ?! 

Jag blir helt ärligt  ledsen över detta. Jag ligger redan extremt lågt i mina priser och jag har ett företag att tänka på. Jag ställer upp oerhört mycket och ger allt för ofta för bra priser. Och samtidigt som jag blir ledsen så blir jag arg och besviken, på att det finns människor som försöker utnyttja vänskapen för att få det billigare och det är det jag blir mest besviken på.

Många tror att det kan väl inte vara så dyrt att anlita en fotograf, men det kostar och det är saker omkring som ska finnas och fungera med. Det är inte bara att jag kommer, tar lite foton och sen är det klart. Utrustningen ska underhållas och vårdas, transportkostnad och när fotograferingen är klar så slutar arbetet inte där, jag går igenom alla foton, dom ska väljas ut och redigeras. Och helst av allt vill kunderna ha fotografierna i handen direkt.

Vart vill jag komma med detta inlägg? Jo att jag behöver jobba så mycket mer på att våga säga i från, att inte bli överkörd och att hålla mina priser och eventuellt höja dom. Men samtidigt vill jag inte vara elak eller otrevlig, utan kunna erbjuda fotograferingar till bra priser, så fler kan få njuta av att se de fantastiska bilderna som jag faktiskt kan leverera – utan att bli utnyttjad och överkörd.  Men hur ska jag formulera mig och säga , om vi tar som exempel, att utifrån kunds önskemål , att jag gav ett pris på 500:- och kunden tycker : Oj, vad dyrt!

Det här med att förverkliga en dröm , att omvandla något som man älskar från hobby nivå till något så stort , som för mig, att driva en egen firma, som fotograf – är inte alltid en dans på rosor!
DSC_2542
En bild på fotografen en solig vårkväll med grill, vin och nära och kära.

 

Livsstil

Jag vill så mycket

Gah. Nu är vi här igen, den där lilla kreativa och viljestarka delen av hjärnan har satt i gång tankeverksamheten och tycker jag ska fortsätta att spåna vidare på idéer och grejer jag vill göra här i livet, företaget och ja .. att komma vidare.

Skriva är något jag älskar, vilket ni bör läst en hel del om här i bloggen. Och det är något jag brinner för, något jag vill göra mer. Skriva, skriva och åter skriva. Krönikörer cirkulerar i mitt huvud, men jag konstaterar snabbt att min roll som farsa till 3 kamphundar är inte sådär superhypat och eftertraktat. Och barn tänker jag inte skaffa och inte på några villkor alls.

Föreläsa. Jag ska ha min första föreläsning i April och jag känner lite att jag-skiter-på-mig av tanken. Men det finns där. Något jag vill göra och kanske bör spåna mer på trots jag skiter på mig – känslan, haha!

Jag känner att jag tappat bort lite av mina texter och åsikter som jag tidigare plinkade ner väldigt flitigt, i den gamla bloggen. Jag vill återta det. Röra om och beröra. Men just nu saknas en inspirerande plats. Jag måste se mig om efter nya platser att någon gång i veckan dra mig till och sätta mig ner och låta fingrarna fara som en quickstep över tangenterna. Närmaste tanken som slår mig är, ett galet mysigt cafe. Vilket är mysigaste cafet här i Malmö? Bekväma stolar/soffor/feta fåtöljer och den godaste latten och självklart- fritt wifi har jag som krav, är väl inte mycket begärt ?

Ja och jag söker fortfarande efter tryckeri med jackor och väskor. Jag måste seriöst ta tag i det där. Jag behöver nytt med loggan. Har du ett tryckeriföretag? Kontakta mig!

-En snygg och modern jacka med min logga/ adress på.
-En snygg väska/portfölj. Krav att rymma macbooken 13″, kalender och gärna en systemkamera med tillhörande objektiv.

Ja och så har vi ju det där att våga. Sen fibromyalgi-helvetet och “ernst-hugo90+” tog över en del av min kropp har jag blivit jävligt feg, vilket jag lovade mig att inte bli. Den ska inte få ta över mitt liv och hindra mig från att göra saker jag älskar och verkligen vill, men jag är inte mer än människa och jag vek mig, jag känner att jag svikit mig själv och låtit den ta över alldeles för mycket. Och det ska jag jobba lite extra på. Att tillåta mig själv att verkligen göra de saker jag vill och brinner för, att inte bry mig och ta åt mig av vad andra tycker och tänker, för det är ju fortfarande jag och inte dom/ni som kan känna hur jag mår och vad jag klarar av. Vill jag springa en mil en dag så ska jag göra det trots att jag vet att dagen efter kommer jag troligen ligga och beklaga mig och gnälla på hur dum i huvudet jag var som utsatte mig för det där..

I can do it. Jag ska bara finna min plats där jag kan insupa idéer och få låta kreativiteten flöda, i text och fotoformat.

Fridens liljor – sov gott.
Ers allsmäktige ordbajsare – Totten.