Tårar, glädje och julkalender på instagram

När man inte kan hålla tillbaka tårarna.

I går på morgonen gick jag av mitt sista nattpass på Bup akut här i Malmö. Jag tömde skåpet, lämnade larmet och sen körde jag hem och sov 2 timmar. Sen upp och fixa till mig, köra och leta vegansk kakjävlar för jag fick dåligt samvete för att jag var osäker på någon av kakorna jag köpt var vegansk haha. Sen körde jag till jobbet för att bjuda mina dagkollegor på fika och ha avtackning. Kollegorna börja komma in och kramas och allt kändes så jävla bra tills världens bästa Maria håller ett tal och jag tittar på alla kollegorna som är där för min skull, jag kämpar med att hålla tårarna tillbaka och jag lyckas tills jag ska säga något själv, då kom tårarna. Marias ord gick rakt in i hjärtat jag jag kommer sakna dom så jävla mycket och allt kändes så jävla jobbigt, men jag vet att jag gör rätt, men Marias ord om mig kommer alltid finnas med med.

Jag lämnade nycklarna och tog med mig den finaste buketten blommor, champagnen, de magiska glasen från orrefors, presentkorten och tavlan. Kramade fler kollegor som inte kunde lämna avdelningen och sen gick jag ut. Vända mig om och tittade på byggnaden och ler, det har varit helt jävla underbart och ett rent helvete, men jag kommer alltid se tillbaka på tiden på Bup akut som positivt och kommer aldrig stänga dörrarna helt dit, men nu är eran som skötaren, instruktören över och jag har nu ledighet som väntar. Overkligt men så skönt, spännande och nya utmaningar väntar.

Igår kväll blev det bubbel och mat på Pinchos med Elina och Monika. Dom ville fira att jag efter flera års prat om att återgå till somatiken och att jag faktiskt vågade.  Tacksam är jag för de människor jag har runt mig.

Torsdag och jag och kamphunden vaknade vid 8. Det ligger snö ute och kaffet smakar lika gott som vanligt, tomt utan sjömannen. Jag har spelat in julkalendern till min instagram, första luckan en dag sen pga allt som var i går.  Ja just det, fläkthelvetet <– satan är nu borta från badrummet och det ska självtorka. Dom ska komma och mäta igen i Januari och förhoppningsvis återställs allt efter Januari och sista mätningen.

Nu har jag precis torkat tårarna igen efter att jag läst korten ännu en gång.  Det är glädje tårar och oavsett om jag vet att jag har tagit rätt beslut är ett avsked alltid så jobbigt och jag är ju så jävla blödig när det kommer till avsked till personer som jag bryr mig om.  Men jag vet att det kommer bli så bra!

I dag blir det att bara njuta av att jag har flera orörda dagar framför mig, hämta paket och ta hand om kamphunden.
Men jag vill tipsa om min julkalender på instagram (@tommytott ). En julkalender som förhoppningsvis kan ge dig skratt och glädje, utan materiella ting.