Foto

 Oförskämda läsare.

Jag lever och har i veckan känt av att något är på gång i kroppen och mycket riktigt, det är en början till en mancold som har börjat bryta ut och den som har spridit denna elakartade och ack så dödliga sjukdom ska jag minsann få tag i och ta ett allvarligt snack med.  Därav har det varit en lite längre tystnad här i bloggen i kombination med fruktansvärt otacksamma läsare och följare.

Jag börjar fundera lite på människors mentalitet och hur lättkränkta många är? Det är absolut inte lätt att göra alla till lags, att tillfredsställa alla men att anordna en tävling till er läsare, men rätt enkla regler är något jag kan göra för att visa min uppskattning. Det var en hel del som var med i min senaste tävling och det var verkligen inte lätt att dra vinnaren , men en vinnare drogs och kontaktades. Mailkorgen fylldes om hur elak jag är, att tävlingen inte är på riktigt och att jag troligen behöll vinsten för mig själv för jag är ju tydligen en ha galen bög? Att bloggen var bra tills den påhittade tävlingen kom upp så jag avföljer dig i sociala medier.  Skit på er – era namn är sparade tills nästa tävling så ni har inte en chans att vinna alls . någonsin. i mina tävlingar.

Behind the scene.

Men nu släpper vi bitterheten och tystnaden här i bloggen och berättar om något annat , mycket mer fantastiskt än hatmail.
I onsdags packade jag ner mina dagsljuslampor, kameran var fulladdad och minneskortet var formaterat inför dagens fotografering. Jag hade nämligen en nyföddfotografering inbokad hos världens coolaste sjuksköterska Sheima. Jag fick starkt gott kaffe, lite bebismys och prat innan vi körde i gång.

Det var ett par fantastiska timmar och vad jag kan utse från resultatet i kameran så är både jag och Sheima nöjda som fan. Det blev ett par ååååååååh när jag lyckades med vissa foton och Luna , är en exemplarisk bebis och trots våra ideér och att vi förflyttade henne i olika foto upplägg och konstiga liggstilar så sov hon och var så snäll igenom hela fotograferingen. Jag vill så gärna göra en djupdykning bland fotona , redigera dom och skicka över till Sheima, men tiden har inte funnits till och i dag finns det inte riktigt heller. Jag har en jobb helg som väntar, fredag kväll, lördag kväll och så upp kl 5 söndag morgon för ett morgonpass. Livet är bra fantastiskt va? Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge haha!

Inte nog med att jag fick mysa med Sheima och Luna i onsdags , så fick jag lite kvalitetstid med syrran på Triangeln och vid 16.30 stod jag och kamphunden ivrigt på centralen och väntade och välkomnade sjömannen hem med öppna armar. Så ja, han är hemma igen och både jag och kamphunden är lyckligare än någonsin!

Malmö raceway.

Igår kväll skrev Lizette och hörde om jag ville hänga med henne och Mattias till hamnen och kolla på Malmö raceway. Självklart hängde jag med då det är lite av en aktivitet som vi annars inte går på. Jag var där för väldigt, väldigt många år sedan och träffade en gammal klasskamrat från norr men sedan dess har jag inte varit där.  Massor med folk, sinnesjukt mycket bilar och doften av bränt gummi spred sig över hela hamnen haha. Självklart var Mr Nikon med och jag önskar jag kunde hitta min blixt , hade ett bättre objektiv för nu när det blev mörkare så märktes det ännu mer hur kasst objektivet är och att den absolut inte fokuserar rätt och optimalt. Dessutom önskar jag att jag hade bättre plats för fotografering.

Söndag och ledigheten går mot sitt slut.

Söndag och vi låg ännu en morgon och drog oss i sängen. Upp för att utfodra kamphunden och sen promenad och i dag fick jag mig ett gott skratt. Chanel är helt besatt av en pudel som bor några trappor bort, Dino. Vi möter dom på promenaden och Chanel får ett ryck av lycka. Det är fantastiskt att se hur lycklig hon blir av en annan hund och ja, det är lite ovanligt för häxan surtant är ju inte speciellt glad i andra hundar, dom är väl utvalda av henne.

Ledigheten går mot sitt slut. Vart tog denna helgen vägen? Igår kväll hoppades jag på strandväder, men det är lite för mycket moln för det och det är väl lika bra för jag behöver verkligen ta hand om hemmet. Tvätta, dammsuga, skulle behöva köra iväg och slänga våran stora kartong från tv, plocka i ordning i köket och försöka få lite ordning här hemma inför kommande arbetsvecka så att jag slipper hålla på städa efter jobbet varje dag. Så det får bli dagens agenda i kombination med vila, jag har en sjuk träningsvärk och lust att träna, men jag tror det blir en vilo dag.. bara tror.  Dessutom, nu är det nedräkning, på onsdag kommer sjömannen äntligen hem igen. Som vi längtar!