Foto

I dag ringde jag Annica för att höra i fall hon var i stugan på Almåsa och vad hon hade för sig. Vädret visste inte riktigt vad den ville så jag frågade om hon bjöd på kaffe och hon blev så glad när vi kom. Sjömannen och Annica har tidigare jobbat tillsammans och jag lärde känna Annica när hon flyttade ner till Malmö för ca 9 år sedan. Det blev massor med skratt , kaffe och slutligen blev vi hungriga så vi drog iväg och handlade korv med tillbehör och grillade och lunchade tillsammans.

Det växte lite smultron på tomten som jag tryckt i mig samt att hon har både körsbärsträd och äppleträd. Äpplena vågade jag mig inte på, men körsbären var söta och goda.  Massor med prat, skratt och inspektion av trädgården och vi fick höra vad hon har för planer för resten av trädgården. Fantastiskt trevligt.

Jag sprang som vanligt runt med kameran och efter att Annica fått samtal om att man gått ut med 1:a klass varning gällande regn i Malmö så packade vi ihop oss och hann precis till bilen när regnet kom. Vi körde och hämtade ett paket till mig som var fullproppad med kärlek och nu ikväll har vi bara slappat, myst med kamphundarna. Det har slutat regna för stunden  och jag börjar bli uttråkad. Vi får helt enkelt se vad kvällen erbjuder. Troligen inte mycket alls. haha!

Sjömannen stack även snabbt förbi och kollade om våra andra vänner var hemma, men Wanda sov och Tommys bil var ej hemma så vi ville inte knacka på då hon troligen skulle jobba natt .. Nästan gång!

Tack Annica för att vi fick komma och vi måste verkligen ses oftare!

Olympus OM-D EM-1 | Sigma 30mm f/2.8

Ännu en kväll med en stillsam promenad med syrran och kamphundarna, denna gången nere vid campingen och självklart var siktet på att ta mig till ett av mina favoritställen att fotografera på och då jag inte har något B/W filter, så kände jag för att utmana mina kunskaper för att försöka få till den där effekten jag var ute efter, trots att det är ljust ute , och jag får säga att jag faktiskt lyckades över förväntat.

Kamphundarna uppskattar inte att behöva stå och vänta, men de behöver tränas på att inte alltid få sin vilja igenom. Och vi fortsatte vår promenad med diverse stopp för att jag hittade fotovänliga motiv. Försökte få med syrran till stället ovan och det kommande med vatten, men då hon är livrädd för att närma sig högre gräs och buskar då hon tror att fästingarna anfaller henne och är stora som kamphundarnas tollar så håller hon sig på vägen haha!

Ännu en fantastisk promenad och det verkligen spritter i kroppen på mig av lycka att jag äntligen har fått tillbaka känslan och längtan till att fotografera – ren och skär lycka.

Nu ligger vi i husvagnen då syrran bara var tvungen att se något program som heter Greys anatomi så jag passar på att håller henne sällskap, fast med att redigera foton, blogga och snegla på mobilen titt som tätt för att se om mitt sex on legs hör av sig .. Kamphundarna ligger här i sängen under täcker och njuter och sover. De små liven älskar verkligen att vara här i husvagnen, få springa fritt på tomten , skälla och driva mig till vansinne – lord have mercy vad chihuahua kan låta.

Följ gärna bloggens facebooksida Tommytott, där jag lägger upp en hel del foton och annat roligt! 🙂

Jag gick till syrran och drack kaffe och socialiserade lite och hjälpte henne med lite grejer, så som att måla hennes naglar och få lite friskluft och lite kärlek. Hennes kille hade dragit iväg till crossbanan för att spendera söndagen bland hormonstinna karlar och leka av sig lite. Syrran ville inte följa med. Helt plötsligt börjar hon svära över att hennes bankomatkort är hos Mattias på crossbanan och så frågade honom jag kunde köra henne dit så hon kunde hämta det för att handla ( vi tänkte inte på att hon kunde swisha mig så länge ). Sagt och gjort, rasta mina kamphundar , ta med kameran och gav oss iväg – Ja hon tvingade mig så jag kom ut och fick lite lufta och fick se lite folk för det behövde hon oxå .. och ha sitt bankomat kort.

Väl framme efter svordomar över att jag svettas ihjäl, att lederna ömmade och vrålande över att bilen blir smutsigare och att däcken kommer sprängas på den jävla grusvägen. Men vi kom fram, hela, svettiga och inga sprängda däck. Och vet ni ? Bankomatkortet var inte alls hos Mattias i hans plånbok och inte i bilen. Det var minsann hemma, men syrran har fått en mindre demens efter operationen och hon hittade det hemma senare.

Så när vi ändå hade tagit oss ut till crossbanan i onödan så stannade vi en stund och kollade på det vi tyckte skulle vara otroligt tradigt, men vet ni? Jag njöt som fan av värmen solen och för första gången på väldigt, väldigt länge så vaknade fotografen inom mig och jag sa att när jag ändå är på plats kan jag knäppa av lite foton när Mattias körde, något jag aldrig fotograferat förut och jag har faktiskt aldrig riktigt testat min Olympus ordentligt tidigare.

Jag saknar min mr nikon, men han är begravd och denna får helt enkelt duga. Kanske vi kan bli vänner tillslut efter att jag kommer i gång ordentligt och lär mig den helt och hållet. Vi får se, jag är sådär nöjd med fotona. Nu är jag totalt slut i kroppen, lederna värker och jag har sand fan överallt, men vet ni .. Jag njöt och behövde verkligen komma ut och få friskluft och insupa D-vitamin .. Den korta stund vi var där!

Så ett stort tack till syrran som släpade med mig. Vi måste ju ha sett helt sjuka ut. Hon nyopererad och jag går som den satt kvar i mig .. fast haltandes och lite stel haha och varsågod Matte, här får du en riktigt shout  out i bloggen .. nästa gång ska jag fan våga mig ut på banan och få med när du kör omkull ..;)