Glädjen att fotografera igen

Jag gick till syrran och drack kaffe och socialiserade lite och hjälpte henne med lite grejer, så som att måla hennes naglar och få lite friskluft och lite kärlek. Hennes kille hade dragit iväg till crossbanan för att spendera söndagen bland hormonstinna karlar och leka av sig lite. Syrran ville inte följa med. Helt plötsligt börjar hon svära över att hennes bankomatkort är hos Mattias på crossbanan och så frågade honom jag kunde köra henne dit så hon kunde hämta det för att handla ( vi tänkte inte på att hon kunde swisha mig så länge ). Sagt och gjort, rasta mina kamphundar , ta med kameran och gav oss iväg – Ja hon tvingade mig så jag kom ut och fick lite lufta och fick se lite folk för det behövde hon oxå .. och ha sitt bankomat kort.

Väl framme efter svordomar över att jag svettas ihjäl, att lederna ömmade och vrålande över att bilen blir smutsigare och att däcken kommer sprängas på den jävla grusvägen. Men vi kom fram, hela, svettiga och inga sprängda däck. Och vet ni ? Bankomatkortet var inte alls hos Mattias i hans plånbok och inte i bilen. Det var minsann hemma, men syrran har fått en mindre demens efter operationen och hon hittade det hemma senare.

Så när vi ändå hade tagit oss ut till crossbanan i onödan så stannade vi en stund och kollade på det vi tyckte skulle vara otroligt tradigt, men vet ni? Jag njöt som fan av värmen solen och för första gången på väldigt, väldigt länge så vaknade fotografen inom mig och jag sa att när jag ändå är på plats kan jag knäppa av lite foton när Mattias körde, något jag aldrig fotograferat förut och jag har faktiskt aldrig riktigt testat min Olympus ordentligt tidigare.

Jag saknar min mr nikon, men han är begravd och denna får helt enkelt duga. Kanske vi kan bli vänner tillslut efter att jag kommer i gång ordentligt och lär mig den helt och hållet. Vi får se, jag är sådär nöjd med fotona. Nu är jag totalt slut i kroppen, lederna värker och jag har sand fan överallt, men vet ni .. Jag njöt och behövde verkligen komma ut och få friskluft och insupa D-vitamin .. Den korta stund vi var där!

Så ett stort tack till syrran som släpade med mig. Vi måste ju ha sett helt sjuka ut. Hon nyopererad och jag går som den satt kvar i mig .. fast haltandes och lite stel haha och varsågod Matte, här får du en riktigt shout  out i bloggen .. nästa gång ska jag fan våga mig ut på banan och få med när du kör omkull ..;)