Livsstil

All fokus på kamphunden.

I dag när jag vaknade så värkte det lite här och var i kroppen, jag förstår verkligen inte vart fan detta kommer i från helt plötsligt. Sommaren har ju varit så bra, eller det senaste året har varit fantastiskt och mitt fibromyalgi monster har varit nästan borta, men nu har han visat sig och det i kombination med en irriterande huvudvärk så bestämde jag mig för att i dag ska jag bara vila och lägga all fokus på kamphunden.

Vi har legat i soffan så gott som hela dagen, gått flera promenader, busat och delat på lite köttbullar. Kamphunden har verkligen myst och njutit av full uppmärksamhet. Och jag blir så glad i pappahjärtat av att se hur mycket hon njuter av all uppmärksamhet. På de flesta promenader har tanten fått bestämma vart hon ska gå och i dag gick vi 3 varor runt cirkulationsplatsen. Måste ha sett helt galet ut, men uppenbart var det spännande haha!

Vi ligger nu i sängen och jag kom och tänka på bloggen, den har inte uppdaterats i dag så innan jag försöker hitta Johan Blund så tittar vi in här och säger,att ikväll mår vi bra. Huvudvärken har försvunnit och värken är normal igen. Ja det hugger till lite här och var så att fibromyalgi monstret visar sig, men jag känner mig som den vanliga Totten igen.

Utöver det så hamnade jag på ett inragram konto, självklart tappar jag bort namnet och kunde inte hitta det igen, men han snappa upp att efter kostomläggning och träning så har hennes fibromyalgi försvunnit. Jag blev så jävla inspirerad och upp i varv att jag tok googlar på Keto diet och LCHF inspirerad diet samt träning. Åh  , tänk så underbart det hade varit om även jag kan lägga om kosten i samband med träning bli av med fibromyalgimonstret ”Ernst-Hugo 90+”. Jag måste fan sätta mig in i detta mer.

Men nu lägga i från datorn och klappa kamphunden innan jag sover.
Vi hörs i morgon för middag och för övrigt, fotona här ovan är från gårdagens photosession!

Kvälls ordbajseri.

Onsdag kväll lider mot sitt slut och klockan närmar sig 22. Jag har kollat på Idol och haft skäms kudden framför ansiktet. Ibland undrar jag vart självinsikten tar vägen egentligen, men samtidigt är jag oerhört tacksamma för alla dessa fantastiska människor som ställer upp i bästa sändningstid och roar mig och så många fler – så tack ska ni ha, ett skratt förlänger livet så jag kan bara niga fint och tacka.

Jag är uppe på övertid ikväll, men så här är det alltid de första dagarna sjömannen är iväg, jag kan inte komma till ro och ännu mindre i dag då jag vet att han drog i väg med 39 graders feber, förkylning från helvetet och en jävla hosta. Men han köpte medicin i danmark. Han skickade sms, här kan man köpa hostmedicin med rödtriangel på  .. receptfritt. Jag svarade, det är good shit och vi flyttar dit haha!

Jag har ikväll gått igenom dagens foton som jag och syrran tog tidigare idag och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är stolt över syrrans insats, för det är inte lätt att vara höggravid och ställa upp som fotograf till sin bror som fläskar på med mega objektivet för att det var länge sen det användes. I kameran såg fotona perfekta ut men när jag ska gå igenom dom på datorn och efterbehandla dom så  .. tappar jag suget och luften gick ur mig.

Jag älskar mode och att visa foton på det jag bär upp, för det uppskattas både här i bloggen och på instagram av er, men när jag tittar på mig själv så känner jag bara, va fan har jag gjort och vad gör jag? Jag känner inte igen mig, gillar inte det jag ser och jämför mig så mycket med de större modeintresserade killarna i sociala medier.

Jag vet att jag förespråkar att man är fin som man är , men jag kan inte förneka att jag är missnöjd med min kropp och hur den ser ut i dag. Jag jämför med hur jag såg ut för ett par år sedan och älskade hur jag såg ut. Jag sa upp mitt gymkort då jag inte kände mig hemma på det gymmet och använde det inte. Och samtidigt blir jag besviken på mig själv, kan dom så kan fan jag och samtidigt känner jag, varför vill jag och vad ger det mig att ha en supervältränad kropp?  Jag är inte purung längre men samtidigt vet jag att jag har fibromyalgi och bör tänka mig en extra gång för hur jag väljer att leva och träningen borde inte vara något som jag lägger åt sidan, men värmen har gjort att jag mått så bra de senaste månaderna att träningen inte varit på tal.

Nu svamlar jag, oavsett hur jag känner över min kropp eller om jag bara känner mig allmänt nere för att det är påmönstringsdag för sjömannen. …  men jag kommer lägga upp något foto i morgon både här och på instagram och det skulle verkligen hjälpa mig och min negativa syn på mig själv om ni följer mig på instagram och gillar och kommenterar även där. Jag kan bättre än tankarna jag har ikväll och jag lovar att bli bättre på att älska mig själv för den jag är, oavsett hur jag väljer att göra med träning och hälsa. Ni brukar vara fantastiska på att ge feedback så jag ser fram emot att läsa massa härliga kommenterar här i morgon , både på detta inlägg och på kommande inlägg med foton från i dag .. Var ärliga, snälla!

Ni hittar mig på instagram under tommytott

Påmönstringsdag ..

Igår kväll gick vi och la oss tidigt, sjömannen låg på soffan typ hela kvällen helt utslagen och sen kollade han tempen och den visade nästan 40 grader, så jag tvingade i honom paracetamol och så gjorde vi oss klara för natten.  Sjömannen har varit uppe i natt och tagit hostmedicin men han ser lite piggare ut i dag trots att förkylningen har blivit värre.  Jag hotade honom med att han ska bli liggandes i sängen hela dagen och att han från ringa jobb och säga att han inte kan komma i dag för att hans sambo har hänvisat honom till sängen hela dagen .. Men han gick inte med på det även fast det hade varit superkul haha!

Någon gång vid 12-13 tiden ska jag köra honom till tåget och vid 14 lufter planet. Jag hatar påmönstringsdagarna, de första dagarna är alltid så jävla påtagligt ensamma. Men efter någon dag går det bättre, man lär sig att gilla läget och snart kickar jobbet i gång igen så då går det ännu enklare. Jag har ju fortfarande semester ett par dagar till , så gud vet hur jag ska få dessa dagar att gå utan att bli helt tokig. Men jag får helt enkelt lägga ner extra energi på fotografering och mina sociala medier.

Så vi lever trots förkylning och skit.  Jag har varit ut på morgonpromenad med kamphunden och gjort mig en latte och ska kolla lite bloggar och mailen.  Så vi hörs under eftermiddagen kvällen.

Varsin sida av soffan.

Tisdagen har rullat på och sjömannen har varit trött i dag och som alla gånger dagen innan sjömannen drar på jobb så händer det inte mycket här, utan sjömannen passar på att bara ligga på soffan och få vila så mycket han kan innan han drar till sjöss i 14 dagar igen, men innan det har vi hunnit med att tvätta den blå skönheten då fåglarna skitit på den samt varit på Triangeln en runda och inhandlat nytt schampo och serum till sjömannens hår, en runda på affären då köttet vi tagit fram inte såg så gott ut och efter det har vi bara legat i soffan och varit ute med kamphunden.

Vi har kollat på en film via Netflix och nu har sjömannen kört i gång en film till.  Jag har hämtat datorn och passar på att få lite jobb via sociala medier gjort och det är ungefär såhär en ledig dag kan se ut och vi båda tycker det är rätt skönt och jag njuter faktiskt av att kunna sitta här vid datorn och även snegla över höger axel och titta på sjömannen och bara le och njuta av att jag får ha honom hemma en stund till. I morgon vid 12 tiden är jag inte lika glad, för vid 14 går flyget och han är borta i 14 dagar igen. It sucks, men efter 13 år så är detta en vardag och jag vet inte riktigt om jag någonsin kommer lära mig hantera det jobbiga när han åker.

Nu lite mer jobb och ikväll blir det hemmagjord pizza och fortsätta slappa framför tv´n.
Har ni föresten något inlägg ni önskar att jag skriver om?  Hit me. När sjömannen är borta till sjöss brukar jag när jag är ledig från ordinarie jobb lägga ner extra mycket tid på mina sociala medier. Så hit me.

Sista dagen med sjömannen hemma.

Nej jag är inte ledsen, bara jävligt trött och trots att jag just duschat så känner jag mig inte vaken. Men när jag stod i duschen fixade sjömannen en latte till mig så efter den ska jag väl kanske vakna till liv. Jag har insett att min Nocco är slut och det ger ju lite vafan känsla… Vad ska jag göra utan min Nocco?

I dag är det alltså sista dagen sjömannen är hemma och i morgon är ledigheten för honom över och han ska tillbaka till de sju haven. Det betyder alltså att mina 2.5 veckas semester också går mot sitt slut och det kan väl för fan inte stämma? Det kan det säkert, men jag kommer fortsätta förneka att jobbet väntar om ett par dagar, det ska jag inte tänka på ännu eftersom jag fortfarande har ett par dagar kvar av min semester och de ska njutas som övriga dagar.

I dag har vi inga speciella planer alls ännu.  Vi köpte ju hostmedicin här om dagen med jordgubbssmak för att den ska gå ner lättare och hostan är mycket bättre och vi mår bättre. Solen den skiner och jag är lite sugen på att ta någon ny snygg outfit bild till mina sociala medier och jag har lite jobb med sociala medier som ska göras, men jag tror jag skjuter på det tills i morgon och njuter av sista dagen med sjömannen.