Livsstil

Hej fina ni och grattis Svärje på vår nationaldag.  Tisdag och vi har packat ihop oss och har anlänt till storstan Malmö igen. Det är helt fantastiskt att vara i husvagnen, koppla bort vardagen och bara få vara, låta Chanel springa ut och in som hon vill, sola och njuta av livet, men jag tänker inte sticka under stolen med att det är minst lika skönt att komma hem till stan igen, känna pulsen på stadslivet och lite mer liv.

Vi har varit på promenad med Chanel, handlat snus och packat upp och jag har knäckt en Nocco caribean, lyssnar på Ed sheeran och slappnar av lite och börjar känna mig lite små pirrig, för nu ska jag strax iväg till nya jobbet. Jag har varit där förut när jag jobbade i akutrekryteringen och hoppade runt på alla avdelningar, men nu var det länge sen jag var i vuxenpsykiatrin och pirret börjar komma, kommer jag ihåg avdelningens rutiner?  Jag känner många av personalen som är fantastiska.

I dag ringde en kollega från Bup och jag blev så glad att höra från honom. Det känns märkligt att jag inte ska gå samma väg som jag tidigare har gjort nu i snart ett halvår, men detta kommer bli bra, jag kan detta och jag vet att jag är grym på mitt jobb. I can do it, men älskade kollegor på BUP – jag saknar er!

Det är inte ofta jag skriver om jobbet i bloggen, men i dag känner jag en sån stor glädje, tacksamhet och samtidigt en stor sorg för att jag i dag gjorde mitt sista pass på Bup slutenvård. Ljuset här ovan fick jag av mina kära kollegor på behandlingsavdelningen. Det har varit 5 fantastiska månader och jag är oerhört glad att jag tackade ja till erbjudandet , för det har varit 5 roliga och tuffa månader. Ni har gjort av tryck och tusen tack för gåvan fina ni.

Jag är ingen människa som förväntar mig gåvor när jag slutar och när jag är inne på akuten för att kramas och säga hej då till alla mina fantastiska kollegor som arbetade min sista dag så får jag en påse av underbara Maria. Lite smått chockad och jag läste kortet och blev helt rörd, hon och Andreas hade gått ihop och köpt det ovan på foto nr 2 till mig samt att Marias dotter ritade en teckning på mig  .. Tusen tusen tack och ja, jag blev tårögd när jag öppnade packeten här hemma – ni är underbara !

Det var tungt att krama alla hejdå i dag och jag önskar att alla på hela akuten jobbat idag så jag fick krama om dom alla. Jag började på akuten i höstas som timanställd och den 1:a Januari började jag på vik på vårdavdelningen. Akuten har sen jag började på bup varit stället där jag känner att jag hittade hem och kollegorna där , alla, har varit helt fantastiska och jag kommer inte glömma någon av er.

I dag var det inget hej då , utan mer ett tack och vi ses igen, för eller senare men det känns konstigt att jag inte på ett tag kommer gå samma väg till jobbet och mötas av allas kramar, sjuka humor och värme. Nu är jag ledig en dag och den ska jag spendera med sjömannen och kamphundarna och förmodligen unna mig ett glas bubbel. På tisdag går jag till min nya arbetsplats och sprider förhoppningsvis lika mycket glädje som jag gjort de senaste halvåret.

Tack fantastiska ni!

Godmorgon fina ni. Hoppas ni har det fint och att vädret är lite bättre hos er än hos oss. Vi ska egentligen inte klaga då det varken snöar eller regnar och solen försöker kämpa sig igenom de mörka molnen som täcker himlen. I går kväll körde vi till husvagnen för att hämta vårt mobila bredband, min dator och kamera sen hem och la oss. Det var en konstig känsla att lägga sig och bara ha en hund i sängen hos sig, ingen liten Gizmo som sprang rundor, använde oss som löparbana och slickade oss i öronen. Men jag somnade och har vaknat 2 gånger och kollat efter honom och sjömannen sa i dag på morgonen när han gav Chanel mat att det fattades något, ingen som skällde och ingen som kom springandes … Älskade vän, du fattas oss.

Vi klev upp tidigt i dag för att göra oss klar och köra ut till Almåsa och möta upp älskade Wanda för en roadtrip till Uddevalla. Vi har just stannat i Glumslöv som alltid för att köpa varsin latte och nu är vi i bilen påväg igen. Det blir en mysig dag och ska bli kul att träffa Wandas andra son Christoffer som jag aldrig träffat. Det blir en mysig road trip och få tänka på annat, restaurangbesök och outfit fotografering i Uddevalla, för om jag inte sett fel så ska det vara rätt fint vid restaurangens Christoffer jobbar på och bara mysa med sjömannen, Wanda och Chanel.

Vi hörs under dagen.