Han kommer äntligen hem.
Måndag och denna helgen har varit lång, riktigt lång faktiskt. I vanliga fall brukar ju helgerna bara försvinna men denna helgen har verkligen varit lång. Vädret har varit både svinkallt och så strålande sol på det och vårfeeling igen. Helgen fortsatte i att jag inte kunde bestämma mig om jag skulle sova i stugan eller inte, men det blev bara så att jag sov hemma i lägenheten och röjde här hemma och tog ännu en paus i från sociala medier. Hemmet har fått sig en rejäl rensning på massa skit i alla fall och i går söndag var det lunch ute, grillade korv och träffade syrran med familj, älskade Thea och så fick jag äntligen se lilla Charlie IRL. Så jävla söt och så mysigt.
Jag har ett sug på att skriva och fotografera men när jag kollar in i sociala medier så känner jag bara att jag vill kräkas. Jag är så trött på skiten. Pandemin har verkligen fått folk att bli spritt språngandes galen. Det jagas likes, det gnälls, folk är otrevliga och folk har åsikter och påpekar hur folk gör rätt eller fel att inte träffa någon och att de bör göra så här och såhär. Kan folk inte respektera att en del är mer rädd än andra och respektera människors beslut? Det är en jävla press i sociala medier just nu och i helgen har jag fått ett par meddelanden om att jag är tråkig, att jag inte uppdaterar och levererar som förr och att de kommer avfölja. Jag andas ut och känner bara, tack för att du lämnar! Jag beundrar de som lever och jobbar med sina sociala medier på heltid, herregud .. ni är fantastiska som orkar.
Men det är måndag och vi vaknar upp pigga och utvilade. Att somna tidigt hela helgen har ju gjort att man fått ut massor av helgen och där med lagt sig tidigt och känner sig pigg och utvilad, kamphunden var tydligen sugen på en extra lång runda så det fick det bli, kaffet smakar gott och jag ska kicka i gång veckans jobb med ett kvällspass, dessutom när jag kommer hem ikväll så är sjömannen hemma. Its tappa tvålen måndag people! Denna veckan är fullproppad både med jobb, fixa nationellt id och frisörbesök. Och förhoppningsvis, förhoppningsvis flyttar vi ut till stugan på heltid igen för säsongen. Det mina vänner , det och att sjömannen kommer hem gör ju att gumpalallan klappar av lycka!
No Comments