I min lilla djungel.
… bli inte rädd. Det är bara jag .. som en jävla zombie , som i en jävla skräckfilm som försöker springa till bussen från tåget för att slippa vänta på en buss till. En blandning mellan en strandad säl som längtar efter vatten och en zombie, tagen direkt ur en skräckfilm. Det här med att jobba morgonpass är ju helt fantastiskt på många vis, att man får kvällarna lediga men att kliva upp 04:30 fem mornar i rad är fan ingen sexuell upphetsande känsla .. alls. Fyra av dessa 5 pass är nu avklarade och det femte morgonpasset ska avverkas i morgon och sen är vecka 2 på jobbet avklarat och en ledig helg väntar. Jag känner doften runt hörnet och längtan är brutal haha!
Det är en märklig känsla att jag slutar 15 i Lund och i dag var jag hemma 15:59 , hur kan man ha sånt flyt ? Detta upplevde jag verkligen inte när jag jobbade på centraloperation haha . Men då fanns ju inte fyrvägsspåret och jag slutade kl 16 och inte 15.
Jag har varit på promenad med mollymus, jag har planterat om lite växter och jag har utfodrat både mig och Molly. Jag har plockat unden i köket, tömt diskmaskinen och startat en till, för jävlar vad matlådor det blir. Jag inser dock att dessa plastmatlådor blir jävligt sunkiga snabbt, så jag skulle behöva bege mig till helvetet på jorden, Ikea och köpa hem ett gäng matlådor i glas, för det är betydligt fräschare.
Resten av kvällen blir lugn, dagens planer ändrades och dagens träning har jag redan fått när jag sprang snabbt som satan från centralen för att hinna med bussen .. jag är inte byggd för att springa .. och med tanke på när larmet ringer, känner jag bara i dag, promenaden får fan vänta till en annan dag , volangerna får fortsätta spännas i stället för att fettet ska förbrännas, i dag skiter jag nämligen i vilket och längtar bara tills klockan ska ticka på och slå bed time, för nu jävlar lockar sängen vill jag lova er!
I morgon är det fredag och vi får se hur trött jag är , om vi blir i stan eller om vi kör till stugan. The time will tell.
No Comments