Stuglivet

Lycka, glädjehopp och billig kamphund

Ännu ett pass på jobbet är avklarat och jag har gått runt med ett mentalt stört leende och blivit kastad som en liten trasa i eftermiddag haha.  Det är bra dagar på jobbet och trots att kroppen mår sådär så finns det inget bättre än kollegor som gör dagarna så mycket bättre. En lika galen twinie och världens bästa Andreas som kastar mig som en jävla trasa – det kallar jag kärlek.

Ett glädje hopp!

Som ni vet så har vi en längre tid hämtat vatten i omgångar för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt här i stugan. De andra områdena fick ju vatten påkopplat som vanligt, men vi på projekt-områdena där det börjades gräva för kommunalt avlopp och vatten har fått väntat tills rören är lagda och det har mätts vattenvärden, prov tryckts och så har ju rent ut sagt rövhål som har stugor här ute som inte tänker längre än vad näsorna räcker inte lyssnat på direktiven och uppenbart tittar med fingrarna och inte ögonen. Tanken var att vi skulle få påkopplat vatten i slutet av maj, men idag skickade sjömannen sms om att vattnet var i gång. Jag trodde inte riktig på det först när jag kom hem och såg det med egna ögon. Men its a hallefucking-moment och hej då kattatvätt med våtservetter.Vi har vatten och därav att your local gayboy tog ett glädje hopp och ni behöver inte vara oroliga ur foto-synpunkt. Kamphunden är ur fara och det ser bara ut som jag kickar loss och sparkar henne i huvudet. Men hon var säker haha .. även i bild och mår bra efter pappans glädje hopp! Vi behöver inte bära en jävla massa vatten längre utan nu är det bara dricksvattnet som vi fixar eftersom vi inte tycker vattnet smakar bra.

Som vanligt hittar sjömannen på massa skit och behövde köra iväg till hornbach. Hon lämnade kamphunden hemma hos mig och från att han gick tills han kom hem så gnällde hon, sprang rundor och beter sig som att det är det värsta som kan hända henne, att bli lämnad med mig hemma utan att sjömannen är hemma. Jag höll på bli tokig och vrålade att hon skulle bete sig innan jag flippar ordentligt. Detta med att ha sjömannen hemma, permitterad från jobb är ju helt jävla magiskt. Man slipper tänka på att fixa massor med kamphunden, sällskap vid middagsbordet , massa pussar och kärlek när man kommer hem , men att kamphunden tappar förståndet helt och hållet gör ju att jag får hjärtklappning och funderar på att sälja henne på auktion när sjömannen väl ska börja segla igen. För fy fan vilket problem jag kommer få haha!

Nu .. glädje dansa, tvångsvattna gräsmattan så jag nästan dränker den bara för att vi har vatten och kan. Och så fixa lite käk till bögarnabus. Livet är fan lite bättre i dag. Med eller utan värk från fibromyalgimonstret.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.