När sommaren bara kastas om

Andas. 

Andas Totten. 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag ställde klockan på 7.30 för att ta mig upp och hinna ringa vårdcentralen som bestämt i går för att få en akuttid och trots att jag ringer direkt när klockan slog 8.00 så hamnade jag i kö men jag han roffa åt mig en akuttid kl 11.30. Det kändes som en sten lättade från bröstet och jag tog mig iväg i tid. Väl på plats får jag träffa en läkare och jag går dit med känslan av att jag skulle gå där i från med ökad smärtlindring, men det vändas om helt och hållet, hon klämmer och känner på min ömma kropp och säger att jag uppvisar en viss svullnad på vissa delar av kroppen ( det där lät ju bara helt sjukt )men att jag ska ha stort beröm för att vara så pass muskulös för att ha fibromyalgi och där kunde jag inte hålla mig och sa, det är en jävla tur att du inte klämmer på magen. Läkaren skrattar och säger att hon tycker det är härligt att jag försöker vara vid så gott mod trots smärtan.

Hon skickar iväg mig på provtagning för att kolla sänkan och medan jag tar prover ska hon ringa reumatologen för rådgivning eftersom hon anser att vårdcentraler inte har den kunskap som behövs för att hjälpa oss fibro-patienter, men ändå skrivs vi ut från specialistvården och hänvisas till vårdcentralerna. Ingen feber men en sänka som är förhöjd och påvisar inflammation i kroppen.  Jag blir inkallad igen och vi pratar, jag ber för hela livet om att inte bli sjukskriven men läkaren är bestämd, jag blir sjukskriven till och börja med i 14 dagar, remiss skickas åter igen till smärtrehab och istället för en doshöjning så får jag hämta ut medicin för magen, mer ordinarie smärtstillande samt paracetamol som jag ska ta 2 tabletter 4:a gånger per dag.  <– mat behöver jag inte för att jag blir mätt av tabletterna. Men förhoppningsvis är det bara en kortare period med denna mängd.

Här brast det, tårarna sprutade på mig och jag känner återigen att jag står på ruta 1. Läkaren säger att jag ska sträcka på mig, för jag har fixat dessa 2 åren med bravur och att detta bara är ett kraftigt skov och hon anser att jag ska få hjälp av smärtrehab för att fortsätta den positiva inställningen till träning och hälsa , trots smärtan jag dagligen bär på. Skovet kan bero mycket på att denna sommaren bjuder på en påse gott och blandat med väderomslag, vilket jag reagerar kraftigt på .. tydligen.

När sommaren kastades om.

Men nu ska jag inte tjata mer om detta, jag får bara acceptera att läget är som det är och göra det bästa av situationen. Min semester är nu struken och istället är det full fokus på vila, återhämta mig och förhoppningsvis hjälper tabletterna mig att vara på benen. Jag har varit ut med Chanel, gjort kaffe och hämtat datorn och lagt mig i soffan och ska gå igenom mailen, ta bort alla förfrågningar från utländska lättklädda kvinnor ( vad dom nu tror dom ska få ut av en stjärtgosse som mig) och bara mysa med Chanel, hon släpper mig inte många meter och hade hon kunnat så hade hon fan krupit in under skinnet på mig.