Livsstil

Frånvaro, fredagsbuketten och lifeupdate

Fredagsbuketten är plockad.

Det är fredag och fredagsbuketten är plockad. Det är något speciellt att kunna gå ut i sin egen trädgård och plocka sin egen bukett och ställa in på bordet och hur fin är inte denna lilla bukett med Dahlior. Tänk er, Dahlior som jag själv dragit upp från knölar. Magiskt. Sen att dom klipptes för att stjälkarna på de största , Tyrell hade vikit sig under natten, så då tänkte jag.  Fuck it, vi klipper ett par till och gör en fin fredagsbukett. Bra beslut Totten, bra beslut.

Det är fredag och vi skulle egentligen haft middagsgäster ikväll men vi har ställt in av lite olika anledningar, trist men det är viktigt att lyssna på både mig själv och på sjömannen och i detta fallet sjömannen. Så det känns ändå bra.

Livsuppdatering.

Jag har nu varit sjukskriven snart 1 månad. Och det har varit en månad som varit tuff på många vis, men jag känner mig ändå gladare, stundtals lite piggare och ibland känner jag bara att : Ingen kuk är hårdare än livet. Jag har och är sjukskriven pga jag är totalt slut i kroppen, det har varit tuffa månader och jag har kört på som om inget har hänt, jobbat, slitit, varit social och sen gråtit när ingen ser. Det har varit hemskt, men nu är jag på banan igen och jag har tagit tag och går och pratar med en psykolog om det som tyngst mig mest , nämligen min sorg efter mamma, mina tankar, funderingar och mina känslor. Det är fruktansvärt att riva av plåstren och mötas av öppna sår, saker man trodde man hade bearbetat med mammas hastiga borgång är inte alls bearbetade.  Saker som hände för flera år sedan, när jag blev påhoppad och sparkad i ryggen på promenaden med sjömannen, att jag blev förföljd av ett gäng ungar killar för 2 år sedan som ropade och frågade om bögen är duktig på suga kuk. Jag trodde det var bearbetat men tydligen inte. Psykologen sa, Tommy du är fruktansvärt stark men du har många luckor som du inte öppnat och jag ska hjälpa dig öppna dom nu.

Senaste besöket hos Psykologen så sa hon , det är en fröjd att se att du ser piggare ut, att du sätter dig själv i första hand, men du har en bra bit kvar … men jag hoppas innerligt att du tar tag i ditt skrivande som förr igen, för jag har varit inne och scrollat igenom din blogg till något år tillbaka, du har färdighet för att skriva, fenomenal på att uttrycka dig och jag märker att din rädsla att vara exakt den du är finns inte där längre, men det ska vi oxå råda bot på. Första steget är att börja skriva igen, och i dag fredag känns som en bra start.

Det är fredag och trots att jag sovit som en kratta, att sjömannen sovit asadåligt med och att vi fick ställa in planerade middagsbesöket.  Så i dag ska vi uträtta lite ärenden i stan, handla inför helgen och jag ska ladda upp batterierna till max inför måndag, då jag ska testa jobba igen. Hur känns det? Jag vet inte, både helt okej och lite lite betungande, men jag vill försöka komma in i vardagen igen och rutinerna. Jag hatar att gå hemma men är otroligt tacksam att jag denna gången bara lyssnade på psykologen och läkaren och tog mig tiden att börja bearbeta och bara vara.  Kanske är det för tidigt jag går tillbaka till jobbet, men jag tror och hoppas att psykologen har rätt, att jag är redo – tiden får helt enkelt utvisa.

Jag ska starta upp spabadet, daska sjömannen i gumpallalan och fortsatta banan på att det blir fan en bra dag! Its friday bitches!

 

8 juli, 2022 by
Stuglivet

Fyra tunga och långa månader av saknad

Fyra långa, tunga månader av saknad.

I dag för fyra månader sedan tog du ditt sista andetag mamma. Du fattas mig mer än någonsin och det har varit fyra tunga och långa månader.  Jag är nu sjukskriven för att jag har pressat min kropp för hårt dessa månader, jag har mått skit och inte tagit tag i saknaden, sorgen och alla känslor efter vi satt hos dig Mamma.  Att sitta palliativt stöd till sin mamma är något av de finaste jag har gjort, men även något av de vidrigaste en människa ska behöva utsättas för.  Jag är så trött och utmattad i kroppen och känslorna att jag är sjukskriven och ska äntligen ta tag i min sorg efter mamma. För jag behöver det, för jag kan inte hålla på att sticka huvudet i sanden och köra på som en jävla robot.

Inte nog med det så fick jag i dag ett samtal som tyngde ännu mer och vi får se vad det visar, men jag känner att livet prövas så mycket och jag kommer göra vad jag kan för att finnas för personen så mycket jag bara kan och så mycket jag bara orkar.

Så en sjukskriven Totten.  När jag var i väg i onsdags på vårdcentralen brast det för mig, både av lättnad men oxå för att det var så jävla tufft, men med orden att jag sjukskriver dig nu Tommy, för du kan inte fortsätta så här. Du och din kropp är fullständigt utmattad och behöver vila, hitta tillbaka till dig själv och prata ut om din sorg efter mamma. Det kom även upp så mycket annat som jag inte trodde påverkade mig, men ibland visar det sig att saker man tror har bearbetat själv inte är bearbetade och nu när det varit så fruktansvärt tuffa månader så bubblar allt upp, speciellt om det är någon som vet på vilka punkter dom ska trycka.

Så jag spenderar dagarna i stugan, försöker få till en bra dygnsrytm och få ordentligt med sömn, tvingar i mig mat. I dag har jag tagit ett dopp i poolen, solat och klippt gräset <- – – vilket kändes som att jag sprang ett marathon och sen tog jag en cykelrunda. Jag måste börja så smått att komma i gång med träningen igen både för att jag inte trivs i min kropp som den är nu men även för att jag vet att jag mår så mycket bättre på alla plan efter att få svettas och röra på mig. Dessutom älskar jag ju cyklingen.

Fredag och jag lyssnar på psykologens ord, du planerar inte in ett skit innan du träffat läkaren nästa vecka. Du bara är, gör saker som du tycker om, som du orkar. Så ja här sitter jag  med dörren öppen, musiken strålar från högtalaren. Det känns okej, hade sjömannen varit hemma hade jag njutit till fullo. Men han är fantastisk, alla borde ha en sjöhunk i sitt liv. Han stöttar mig så gott han kan från sjön!

 

 

17 juni, 2022 by
Livsstil

När mattan dras undan fötterna på mig

Hur mycket tårar finns det i ens kropp? Det tar fan aldrig slut och just nu kämpar jag varje dag och det känns som att den där jävla mattan dras undan från mig hela tiden.  Jag får nu sona för att jag inte tog tag att prata med någon efter att jag kommit hem från Uppsala när jag satt där hos mamma.  Och efter det har ju det varit tufft i livet allmänt med andra saker, så som värken i kroppen och tar man inte tag i det utan är så dum i huvudet som jag är nu så kommer det en dag där det tar stopp och det gjorde det i helgen då mattan ännu en gång drogs undan mina fötter.  Jag har gråtit, gråtit och jag har gråtit. Sömnen är inte vad den ska, aptiten är inte vad den ska vara och jag tittade på sjömannen i dag , tårarna rann och jag sa, jag orkar inte kämpa emot längre, jag måste ta tag i saken och prata av mig, för jag klarar inte detta längre.

Så det är vad jag ska göra, jag ska gå iväg och prata, få hjälp med min sorg efter mamma, mina tankar efter mamma och allt runt omkring.   Jag måste försöka att få såret att läka efter sorgen efter mamma för att jag ska kunna läka själv.

Sjömannen har i dag åkt på jobb och jag har bara gråtit.  Jag vet att det kommer bli tufft att gå och prata med någon, riva upp allt från början men jag känner att det är något jag måste göra för att kunna gå vidare starkare. För det fungerar inte längre att jag stoppar huvudet i sanden och köttar på som vanligt för att allt bara ska vara som vanligt.

Mamma, du fattas mig så mycket och den där glada och spralliga Totten, han fattas mig oxå.

14 juni, 2022 by
Stuglivet

Att älska en man gör mig kriminell i 71 länder.

Delar av inlägget är i betalt samarbete med Payup.se

Pride månad – att älska den man vill.

Det är onsdag och halva veckan har gått. Jag jobbar fem av 7 dagar denna veckan och avslutar veckan med ett kvällspass.  Just nu är livet tufft, jag mår inte riktigt bra och känner bara att jag har fått nog. Jag är trött på exakt allt, jag är trött på pendlingen, jag är trött på att värken är ett helvete och jag är trött på vara ledsen och sakna, saknaden efter mamma är fruktansvärd och just nu känns det som om jag aldrig kommer läka. Det pågår så mycket i livet och jag hinner och orkar inte riktigt med.  Jag har så låg självkänsla just nu och tror inte ett skit på mig själv.  Så ja, det är mycket tankar och funderingar och jag funderar på framtiden, hur jag vill ha det och vad jag vill göra.

Dessutom måste jag bara ännu en gång inse att jag behöver inte vara alla till lags, jag måste börja tänka på mig själv igen istället för alla andra och ännu en gång börja säga i från och sluta låta folks åsikter komma åt mig och sluta låta folk utnyttja mig/oss och våra liv.  Det blir bättre, det vet jag, men det är mycket just nu och de senaste 6 månaderna har varit så fruktansvärt tuffa och jag önskar bara att vänner kunde vara mer förstående och inte utnyttja min snällhet.

Men jag väljer att försöka fokusera på det positiva i livet och det är min familj, sjömannen och kamphunden och just nu är det som ni vet säsong i stugan där vi spenderar all vår lediga tid och där vi fixar och gör om en hel del. Många undrar hur vi har råd med tanke på omständigheterna och jag vet att det är många som har det tufft ekonomiskt just nu, men ett tips i denna tradiga värld där många har det kämpigt just nu är att kolla upp om du kan Samla lån. Så att du kanske kommer ner i kostnader.

Dessutom är det Pride månad.  Och den behöver verkligen upplysas. För 2022 och att älska den jag älskar, att sova med min kille gör att jag klassas som kriminell i 71 länder. Hur i helvete är det möjligt? Det är så fruktansvärt sjuk. Fördomarna och hatet med oss homosexuella fortsätter att hagla, bara här om dagen såg jag en nedvärderande kommentar om oss bögar och det var från en gammal kollega. Jag blir så arg och ledsen, att se personer som säger att dom tycker så mycket om en skriva så mycket skit , offentligt.  Jag inser mer och mer varje dag att jag behöver komma i gång med skrivandet som förr, om livet och att våga älska den man älskar.

Bara ett litet hej, livet rullar på men det är tufft och jag kämpar på och livet kämpar emot mig.
Va rädd om varandra!

8 juni, 2022 by
Stuglivet

Sovmorgon , visar upp sig i gångarna och grillning på schemat

Naturen är magisk.

Vi tog oss en rejäl sovmorgon i dag och det är inte ofta vi sover till kl 09 men i dag hände det och det var så jävla skönt.  Upp och ut med hundarna, fixa varsin latte och sen iväg och handla till dagens middag, vi båda är sugan på polsk sommarsallad och grillat. Det vattnas redan i munnen på mig haha!

Så vi har varit iväg och handlat lite tillbehör till middagen, grillbricketter och tändvätska. Och nu är jag hemma själv med kamphundarna då sjöhunken är ute och visar upp sig i gångarna tillsammans med de andra som är med i Valberedningen. De ska visa upp sig, går runt om övriga kolonister har några frågor och kanske de kan hitta någon intressent till styrelsen.

Solen kämpar sig fram mellan molnen. Naturen är helt magisk så jag rastade mr nikon lite nyss. Det är inte ofta det händer numera att jag bara fotograferar och låter mitt fotoöga se detaljer.  Nu ska jag ta och lägga datorn på laddning och så ska jag kolla vinden för att se om det finns några snygga krukor som jag kan plantera 2 pelargoner i.

4 juni, 2022 by