Jo hej, det är jag igen.

Jag skrev i ett inlägg ner om att jag hade ett inlägg som jag skulle skriva klart och funderade på om jag skulle publicera det eller inte, för jag misstänker att mammamaffian hade gått i gång så eventuell bröstmjölk hade sipprat frenetiskt och blötta ner den fina blusen. Jag väljer att publicera det och hoppas att blusen blir riktigt blöt.

Alla med barn ska ha rättigheter och andras festligheter, dop, kalas och familjeangelägenheter ska gå före oss andra som inte har barn. För barnen är ju trots allt viktigast av allt. Inte bara för barnets mor och far. Utan även för mig. Det fick jag rubbat i mitt ansikte, eller snarare öra genom en telefonlur.

Jag ska prioritera om, lägga alla redan bestämda planer och strunta i födelsedagar, att campingen stänger och husvagnen ska där i från, och faktiskt åka på barns och andra familjers festligheter.  Jag blir tokig på att allt hela tiden ska kretsa kring barn och barnfamiljer. Föräldrar ska ha ledighet först, dom ska komma fram först och alla ska anpassa sig efter dom, föräldrar tror sig  ha företräde på semester, jobb och allt var det nu är, för dom har barn.  För du har ju ingen familj. Du har inga barn, du kan ju göra allt det du tänkt och planerat senare.

Nej, jag har inga barn men bara för det betyder det inte att jag inte har en familj och ett liv. Att du och din partner väljer att skaffa er barn betyder inte att jag ska anpassa mig och mitt liv helt och hållet efter era beslut.  Att bara för att jag inte kommer på det stora för er, betyder det inte att det är något personligt, att jag inte tycker om dig eller det viktigaste i ert liv, barnet

Just i dag har jag en lite starkare känsla av att jag inte tycker om barn men ännu större känsla av att jag hatar föräldrar.