Tankar…
Man tvivlar ..
Jag funderar …
Det är mycket tankar och funderingar just nu. Det känns som om jag står still och gör saker jag lovade mig att aldrig göra och det är att jämföra mig med med andra fotografer. Jag tittar på fotona i bloggen och känner helt ärligt att jag helst av allt bara vill radera alla de fula och intetsägande bilderna. Tittar på andras foton, beundrar och avundas deras kapacitet att måla med kameran.
Jag är inte nöjd.
Just nu är det stilsamt med fotograferandet, mr nikon ligger mest och dammar och gnistan är tappad.
Jag drömmer mig bort efter nya objektiv, en ny lättare och mindre blogg kamera och jag längtar tills gnistan är tillbaka, till känslan jag hade om att jag är en grym fotograf. Det känner jag inte nu. Bilderna är medelmåttiga, oskarpa och inte alls som jag vill ha dom, inte alls så som jag vill visa upp dom. Jag vet innerst inne att jag kan leverera fantastiska och berörande foton!
Vägskäl.
Och fotograferandet är inte det enda. Jag känner att jag står i ett vägskäl, i en 4 vägkorsning och jag står still, jag vet inte vilken väg jag vill ta och vilken väg jag bör ta. Saknad. Kärlek. Ledsen.Förändring och en jävla massa lycka. Familj. Sjömannen. Gamla vänner som jag saknar. Lägenhet. Börja om. Att sätta mig själv först.
Inatt hatar jag att älska min sjömans yrkesval. Jag älskar att se glädjen och lyckan i ögonen över jobbet till sjöss, men jag hatar att han är iväg. Jag vill ha dig hemma. Alltid.Varje dag. 1.5 vecka kvar tills jag får känna din värme, ha dig hemma och somna i din famn. Lycka. Saknad. Kärlek. Vara hel.
Livet, det är det här som är livet. Jag ler trots vägskälet och att jag tvivlar på mig själv. Livet är just nu bättre än någonsin. Jag vet att jag kommer välja rätt väg, ta rätt beslut och förhoppningsvis hitta tillbaka till tron på mig själv och att jag är en grym fotograf. Och om 1.5 vecka så ler jag ännu mer. Då är det du, jag och kamphundarna.
/En lycklig kärlekskrank ordbajsare




