När man är så jävla negativ så man blir lycklig.
Ursäkta frånvaron men så fort jag börjar tänka på att det här ska göras i mina sociala medier, jag ska uppdatera bloggen om detta och så här många gånger och jag ska göra detta så nog fan är det något som kallas livet som kommer och säger – Det där kan du bara fetglömma. Du glömmer visst bort att livet kan komma emellan. Livet Totten, livet!
Det är inte ofta ni får se mig så här i mjukiskläder och dessutom med en blick och ansiktuttryck som säger – hjälp mig att dö snälla? Haha. men till mitt försvar så förstår jag inte riktigt varför jag tänker att jag ska se bra ut på foto när jag ligger hemma i mjukiskläder ( som förövrigt är så sjukt sköna ) men med hosta, frossa, svettningar, halsont och huvudvärk från helvetet. Och får värsta hostattacken under min photosession här hemma -livet var det ja.
Jag fick symtom i lördags och har mått som en påse hundskit sedan dessa. Testades i går och i dag vid 17 fick jag negativt besked. Japp, nu kan jag leva upp till kommentarerna om att jag är så jävla negativ, japp. Jag är så negativ som man kan bli och så jävla lycklig över detta- ingen covid-19 i min kropp.. ännu. Men efter samtal med 1177 så vågar jag ta hostmedicin då jag är negativ på testet, så nu jävlar ska här sovas ordentligt hoppas jag.
Nej men skämt å sido, jag är oerhört glad över ett negativt test på covid-19 men håller mig hemma tills jag mår bättre, allt enligt restriktionerna på jobbet. Kurera hostan, kroppen och måendet. Vill ju inte riskera att jag smittar någon annan på jobbet med skiten så att även dom behöver vara hemma. 2021 .. you dont love me haha.
Livet alltså. Här följer man restriktioner , håller sig i från människor, använder munskydd på jobbet och springer mer eller mindre åt andra hållet när man ser en annan människa och ändå så får man symtom. Men ännu en gång har jag klarat mig undan pandemins grepp. Lycklig som fan och hoppas kunna få sova ordentligt i natt när jag tar hostmedicinen ikväll. Fan nästan värt att fira med ett glas rosé alltså.
Någon som är glad över att jag är hemma är kamphunden och det bästa är nu att jag inte behöver sitta isolerad utan kan gå ut med kamphunden utan att vara orolig att smitta någon med covid, men jag funderar ärligt på att vara i stugan ett par dagar för att minimera att någon annan ska bli smittad av förkylningen och behöva vara hemma. Där ute behöver jag inte vara så rädd att träffa och möta andra och därmed minimerar risken att sprida något skit.
Men hej – ett heja rop från mig. Jag lever och kurerar mig från hosta och annat mög.
No Comments