Browsing Tag

gay

Livsstil

Halloween, första november och söndags häng

I går blev det en runda till Trelleborg ( staden som både stinker och glömts bort ) av så många olika anledningar. Vi åkte dit för att syrran, Mattias och Thea skulle på Dollar store och sen gå en runda i deras “stads park” för att kolla på fåglarna och dom undrade om inte vi kunde ses och ta en promenad – vilket vi gjorde och även shoppade lite på dollar, vi hade inget som vi viste vi behövde från dollar, men nog fan kommer man ut med en full påse ändå och det var ju tur att vi åkte dit för vi fyndade varsin ful halloween mask till middagen vi skulle på senare på kvällen.

Halloween middag med vänner.

Det blev en stillsam Halloween för oss och inget röj alls, vi har ju släppt det där med röjarlivet för länge sen så vi cyklade hem till våra vänner , Alexandra och Anders och körde en halloween middag vi fyra och passade på att mysa med katterna och mysa med deras nya tillskott som dom är jourhem åt innan kattungen har växt till sig, kommit i gång med maten och är stadig och vaccinerad för att leva livet hos Alexandras syster som ska ta över katten.  Hemmagjord pizza, glass i apelsiner och spel och vi var hemma strax efter 22.30.

Första november i dag och solen kämpar sig igenom molnen, det blåser och helgen går mot sitt slut. Herregud, hur kommer det sig att de lediga helgerna bara springer iväg och det känns som man inte hinner med allt man önskar att man egentligen gjorde?  I dag blir det uträtta lite ärenden, ta tag tvätten, tvätta sängkläder och renbädda och försöka njuta av dagen så mycket som det bara går.  Söndags häng med sjömannen och kamphunden blir det och så det där jävla dilemmat som är varje dag : Va fan ska vi äta i dag då?

 

 

Homosexualitet

Jag är så jävla feg

Det är Pride i Stockholm och man läser aldrig om att du och sjömannen är där och firar, njuter och umgås med andra homosexuella” 

Pride och jag är så jävla feg.

Jag fick ett mail tidigare ikväll , massor med kärlek och massor med beröm för min ärlighet och råhet här i bloggen. Tack från botten av mitt hjärta … och samtidigt så längst upp i detta inlägg så ser ni ett stycke från mailen som gjorde att det knöt sig i magen och jag bara känner, jag är så jävla feg.

Jag har aldrig varit på en Pride, av olika anledningar. En av anledningarna är att jag tycker alla har rätt att älska den man vill, vara den man är men jag har lite svårt för detta med att så många kastar av sig kläderna och går så gott som naken igenom paraden, inget ont, men jag har inte satt mig in i vad det egentligen står för och den andra, men största, anledningen är att det ligger en underliggande rädsla och gror och som säger, gå inte, gå inte Totten.  Och det sistnämnda är det som gör att jag inte gått på en enda Pride.

Jag får ofta höra att du som vågar vara dig själv, du som bloggar och skriver om ditt liv som öppet homosexuell. Du om någon borde väl vara på Pride.  Och här känner jag att jag har ett ansvar som jag inte riktigt klarar av att bemästra och det känns .. fruktansvärt. Att för 13 år sedan med tårar komma ut som homosexuell och äntligen få den där känslan att en stor sten föll från mina axlar, jag kunde börja leva. Leva det liv jag vill och för den jag verkligen är. Men nu många år senare så är det inte samma känsla. För kan jag verkligen leva mitt liv för den jag är och visa öppet vem jag älskar? Säger jag alltid rakt ut när någon frågar om min flickvän, säger jag då att jag har en pojkvän? Nej , jag läser av situationen och pratar bort det.  Just av rädslan att behöva bli påhoppad, inte alltid men ofta.

För ett par år sedan blev jag påhoppad och sparkad i ryggen, när jag gick på kryckor för en förslitningsskada i foten. Sjömannen gick med hundarna. Vi visade inget att vi var ett par, men just där och då blev jag sparkad i ryggen och än i dag kan orden eka i mitt huvud när jag möter ett killgäng – go faster , go faster you gay. 

Varför går ni inte hand i hand? Varför pussas ni inte offentligt?

Nej, jag och sjömannen visar sällan våran kärlek till varandra ute och på offentliga platser. Och nej det beror inte bara på ovan skrivna styckte att vi ska bli påhoppad, sparkad och slagen, få höra skällsord utan för den enkla anledningen att jag vill inte vara en “attraktion” som folk stirrar på.  Jag vet inte vad som är värst, att bli hoppad, ropad efter eller helt enkelt bli utstirrad. Att inte våga och kunna lägga armen om den man älskar  eller att inte våga ta sin killes hand när man går någonstans,av rädslan att gänget lite bakom ska börja ropa och kalla en okvädesord – det är inte att leva och vara den man är.

Jag har en hel del vänner som ser ner på Pride och tycker det är onödigt, för varför ska vi HBTQIA-personer ha en egen parad när de heterosexuella inte har en egen parad?  Andra som åker på pride säger att dom åker för att här kan man vara “normen”. Och just av den enkla anledningen är att vi inte kan eller rättare sagt , vi vågar inte göra det ni heterosexuella par gör dagligen utan att någon höjer på ögonen, ropar skällsord eller sparkar på er – Så dra åt helvete med frasen att vi inte har någon parad.

Det är 2018, jag är fruktansvärt stolt över mig själv och den jag har kommit att bli sedan jag kom ut som homosexuell. Jag är så förbaskat kär i killen som fångade mitt hjärta för 13 år sedan och jag önskar och vill visa hela världen att , titta på honom, titta på oss. Jag vill hålla hans hand och visa att , oavsett fast vi enligt många inte tillhör normen så är vår kärlek lika fin och värdefull som din är. Men det gör jag inte, det gör vi inte. Jag är en fegis. 

 

 

Homosexualitet

Föreläsning Tommytott – Livet som homosexuell

I måndags var dagen med stort D kommen. Det var tid för mig att röra mig till Helsingborg för min första föreläsning. Med mig hade jag min älskade lillasyster som fick agera fotograf och älskade Anna, för att hålla mig lugn och självklart skulle hon vara med på min första föreläsning.  Söndag kväll drack vi vin och planerade upplägget lite löst och när vi skulle köra. Anna tyckte 7 men jag tyckte 07.15 men klockan blev närmare 07.30 innan vi lämnade Malmö.  Självklart var det 2 trafikolyckor så vi blev ståendes på motorvägen utanför Helsingborg och det gjorde ju inte att min nervositet la sig. Jag höll bokstavligt talat på att skita ner mig i bilen  och när vi väl kom fram gick det snabbt. Jag fick mic på mig och upp på sen för att känna av stämningen.
Tommytott föreläsning
En skara av de 300 8:or och 9:or som skulle lyssna på mig och 2 föreläsare till.Tommytott föreläsning 1
Jag och Anna i väntan på att jag skulle upp på scen och ordbajsa. Jag var sååå nervös.

Oerhört glad att jag inte var först ut. För nu hann jag känna av stämningen och fundera ännu mer på vad jag skulle säga, hur jag skulle säga och det som mest cirkulerade i mitt huvud var – Jag får inte svära, inte svimma och tänk om jag fiser, det kommer ju fan eka över hela salen på Dunkers kulturhus.

Tommyott föreläsning 6 Tommytott föreläsning 2

Här ovan har ni de fantastiska arrangörerna som läser kurs i entrepernörskap och som kontaktade mig för att ha med mig som föreläsare.
Tommytott föreläsning 5

Det gick så jävla bra. Det blev en tystnad ibland där jag bara tittade ut över eleverna med stor rädsla och tänker, nu jävlar kommer orden igen. Nu kommer någon vråla – Bögjävel, äckel och alla de ord jag själv som 14-15 åring fick höra. Men det kom inte, jag fick dom att skratta, jag lyckades beröra och jag lyckades svära och säga massa konstiga saker.
Falurödfärgen intog ansiktet och jag svimmade inte. Jag var mig själv och jag älskade det.

Tommytott föreläsning 3 tommytott föreläsning 4

Att gå från att killen som hatade redovisningar i skolan. Att verkligen hata och få tunghäfta över att prata inför en mindre grupp och att ställa sig upp inför 300 ungdomar och vuxna och berätta om mitt liv som öppet homosexuell. Hatet jag fått höra, hur detta har präglat mig och att våga vara sig själv. Detta är nog ett av det roligaste jag gjort i mitt liv och jag har fått mersmak. verkligen mersmak. Nu går hjärnan på högvarv och jag har börjat planera och fundera på flera föreläsningar. Jag vill verkligen ut och ställa mig och prata om mina erfarenheter som HBTQ person i sverige och nå ut till flera.

I slutet blev vi alla uppkallade på scenan och blev tackade med en fantastisk korg med godsaker. Jag kände mig så stolt och är oerhört glad över att Hanna mailade mig och ville ha med mig.

Jag sitter med ett fånigt leende och känner mig så jävla stolt. Stolt över mig själv att jag verkligen tackade ja till detta och att jag gjorde det.  Och glad att jag fick äran att lyssna till de 2 andra, Hanna – som föreläste om rasism och Tasso – HBTQ med annan bakgrund och hur det varit för honom som utländsk att komma ut.

Så vad säger ni ? Vilken skola och klass vill ni att jag kommer och pratar på ? Hjälp mig nu att komma ut på fler föreläsningar. I can do it.