Livsstil

En stor latte är en bra start på dagen.

I går pratade jag med chefen om mitt mående och gårdagens händelse.  Jag är som jag är och när hon ringer upp mig och frågar hur läget är svarar jag, ja du , helt ärligt är det bajs. Hon skrattade och sa att men Tommy, så säger man inte. Jo , när livet är som en redig skit så är det bajs. Jag förklarade läget och fick ta ut ett par dagars ledighet för att vila upp kroppen, vilket jag är otroligt glad över.

I går kväll hämtade jag och kamphunden hem sjömannen. Så skönt att ha honom hemma igen och han blev glad för sin present. Köpte en sån där verkytgsvagn som han sagt att han vill ha till sina verktyg asalänge, så nu får han ordning och reda bland sina verktyg.  Vi la oss nästan direkt när han kom hem, han var trött och jag var svintrött och är rätt trött i dag.

Jag vill ge ett stort tack till er, inte alla men majoriteten av er ska ha ett stort tack. Jag älskar att det blivit mer rörelse, kommentarer och aktivitet bland er läsare. Ibland är det lite skrämmande att se statistiken och se att så många är inne, men jag har ingen aning om vem som är inne då det ofta är tyst här i bloggen. Men det har börjat bli mer aktivitet både här i kommentarsfältet och även på bloggens facebooksida.

Efter gårdagens inlägg om händelsen har jag fått en del kommentarer ( välmenande kommentarer ) men även ett och annat mail om att jag är en uppmärksamhetsökande fjolla som borde veta bättre. Jag som är utbildad inom sjukvård borde veta bättre och att ta hand om sig själv är väl en självklarhet och att stanna hemma från jobb är även det en självklarhet. Otroligt respektlöst av mig att gå och jobba när jag inte mår bra och smitta mina kollegor.

Stopp ett tag, jag har räknat till 10 ett par gånger.  Uppenbart har människan ingen kunskap och arbetslivets regler och förhållningssätt. Jag har inte fått någon läkartid för att hosta inte är akut och prioriterat. Febern och kommit och gått och ofta när man inte har feber som tyder på att något är galet i kroppen så får man ofta inte träffa läkare, speciellt inte om man bara hostar som dom så fint uttrycker sig. Detta leder till att även fast jag stannade hemma från jobbet så får jag endast vara hemma 7 dagar och sedan ska det vara läkarintyg. Får man ingen läkartid får jag så fint placera min söta lilla gump på jobbet, oavsett hur jävla bajs man mår.  Så jag må vara en uppmärksamhet sökande fjolla ,må så vara, men jag står till skillnad från de fega jävlarna som mailar från hittepå adress och spyr skit över mig.

Så nu ska denna uppmärksamhetsökande fjollan dricka min latte, små fisa och pilla bland mina potpurris. Blommorna ska vattnas och få sig en dos av kärlek. Jag tror den anonyma skithögen hade behövt lite fjoll-kärlek och en dask i gumpen.

Från en lugn morgon till sjukhussäng och syrgas.

Denna lediga dag gick från fullplanerad till en kaos artad jävla cirkus. Som ni vet så har jag fibromyalgi och går på kontroller av det 2 gånger per år, ni vet också att jag skrivit om att jag är inne på 7:e veckan med hosta och att jag inte fått hjälp förutom hostmedicin av doktor kry .. Tack som fan doktor kry, hostan är mindre men inte helt borta.

Jag hade dock i min stress glömt bort att jag hade en tid inbokad till i dag för att snacka med läkaren om min fibromyalgi. Herregud så skönt, nu kan jag passa på att försöka få ordentlig hjälp med hostan med. Så jag vaknar i dag på morgonen vid 7 med lite lätt illamående men tänker inte mer på det, dricker vatten och det lägger sig och jag gör mig klar, rastar kamphunden och sen ger jag mig iväg. Efter läkarbesöket hade jag date med syrran för att dricka morgonkaffe och köra henne till barnmorskan då hon går på täta kontroller med tanke på att det närmar sig BF.

I bilen blir jag mer illamående igen men tänker inte mer på det då det lägger sig och kommer tillbaka. När jag sitter i väntrummet så är jag fortfarande illamående, en sjuksköterska går förbi och kommer och frågar hur det är med mig då jag är lite blek. Jag förklarar att jag är lite illamående men det är ingen fara, det går över. Hon skrattar och säger att det var ett positivt tänkande. Hon går och sen ropar hon på mig och jag reser mig upp, går ett par steg hon ropar men Tommy, hur mår du? Jag hinner svara, jag vet inte men jag mår så jävla illa .. sen minns jag inte mer, utan jag svimmar och dunkar i golvet och nästa gång jag vaknar så ligger jag avklädd i en sjukhussäng, hör att någon ropar högt, Emma kan du komma hit. Jag hade en syrgasmask i ansiktet, en saturationsmätare på fingret och på armen klämde manchetten för att mäta blodtrycket.

Va fan har jag nu ställt till med för cirkus?

När jag vaknar till så ser jag alla människor, får frågan hur jag mår och jag svarar, va fan har jag nu ställt till med för jävla cirkus? Varför ligger jag halvnaken, kallsvettig och vad gör alla ni här? Det visar sig att jag svimmade av oklar anledning. Blodtrycket, syresättningen och crp visar att jag är frisk som en nötkärna och ett blodtryck som en elitidrottare<– tack som fan säger denna knubbiga , sötsaksälskande och latmask till stjärtis.  Mitt i allt detta var jag tvungen att skriva till syrran och berätta att jag svimmat och att hon får ta sig till fuffie-doktorn själv. För jag kan ej köra henne!

Det togs massa prover som jag ska få svar på, det lyssnades på lungorna som var bra förutom att jag är lite tung andad. Jag säger att nu mår jag bra efter dextrosol, saft och digestivekex. När jag ska ta på mig skorna så håller jag på svimma igen så läkaren säger att en sjuksköterska får sitta hos mig ca 20 min och sen kommer hon in igen och pratar med mig. För övrigt så fick jag hjälp att ta på både strumpor och skor och även knyta dom … 32 år och inte kan knyta skor var min kommentar. Sjuksköterskan sa ,nej du är fan mer envis än min 3 åring och då är det fan illa haha!

Läkaren och jag hade ett bra samtal, jag fick skäll för att jag jobbat med hosta så länge och inte sökt hjälp. Jag skällde tillbaka att om du kollar i journalen så har jag sökt åtskilliga gånger men inte fått hjälp och blivit hänvisad till Kväll och helg mottagningen som inte tar in en om man inte har feber.  Jag fick skäll för att jag sätter andra före mig själv och att hade jag fortsatt med jobbet och inte vilat så hade det kunnat sluta värre, än att jag svimmade och kysste golvet. Vi fick båda gå med svansen mellan benen och jag är ordinerad vila i ett par dagar, att sambon ska ta hand om mig och fick en varm kram om att om någon vecka är jag back on track. Jag fick beröm för min kondition , att jag trots att jag inte tränat och varit aktiv mer än promenader kommit så långt att jag inte behöver äta värktabletter dagligen mot fibromyalgin utan kan ta dom vid behov. Men fick oxå i läxa att när jag är helt frisk, så ska jag skaffa nytt gymkort och börja träna igen. Eftersom jag har fibromyalgi som suger åt sig all energi och tar mycket energi så är det av vikt att jag rör på mig för att inte dra på mig förkylningar och annat skit så lätt.

Så summasumarum : Jag måste börja prioritera mig själv och faktiskt inte ställa upp för allt och alla hela tiden. Jag måste komma först och skulle se detta som ett allvarligt tecken på att det kunde gått mycket värre.  Så lyssna på min egen kropp.  Dessutom tog jag läkarens ord om att sambon ska ta hand om mig och ge mig kärlek, så jag skickade till sjömannen och frågade om han hade med sig något hårt paket hem till mig ikväll, för läkaren har ordinerat vila och att sambon ska ta hand om mig, så jag behöver både ömhet och kärlek haha!

Kamphunden är hemma igen!

Tisdag och jag har stämplat ut för en dags ledighet samt hämtat hem våran älskade lilla kamphund som har varit hos syrran för en natts sleepover. Hon är lite nere i dag och har varit lite låg hela dagen verkar det som, tydligen säger syrran att hon har tramsat med maten och fisit som satan under förmiddagen haha. Tänk er hundfisar och en gravid kvinna som är extremt känslig för dofter  .. jag dog av skratt.  Men min älskade lilla kamphund har nog haft lite ont i magen i dag och inte mått så bra, men nu är hon hemma hos pappan igen och jag är i alla fall glad och jag tror kamphunden är det med även fast det kanske inte ser ut som så på fotot här ovan haha!

Jag vet inte riktigt vart jag fick alla energi i från när jag kom hem från jobbet, utan här har jag vikt tvätt, kört i gång en maskin med disk och knäckt en nocco och sitter nu här och slappar. Ska gå igenom mailen innan jag tar ut kamphunden på en liten runda.

I morgon kommer sjömannen hem och jag ska ha lite kvalitetstid med syrran på dagen, hon vill bjuda på lunch som tack för gravidfotograferingen, jag ska hinna köpa sjömannens födelsedagspresent så den är hemma innan han kommer hem då han fyllde år och spenderade den till sjöss, men något ska han få av mig och kamphunden ( utöver mig  på kväll ) haha! Jag skulle behöva handla hem lite mat och hämta ut ett paket som ligger och väntar .. så min lediga dag kommer minsann vara planerad till max.

Välkommen Oktober.

Måndag och ny månad. I natt har jag sovit 9 timmar och när jag vaknade var jag så trött. Cocillanan gör verkligen att jag däckar och jag som i vanliga fall bara sover ca 5 timmar per natt och som de senaste dagarna har sovit mellan 9-14 timmar är ju asatrött när jag vaknar. Men jag behöver sova och bli kvitt den där jävla hostan.

En ny vecka och i dag ska jag jobba igen, men först innan jobbet ska jag hämta syrran så hon ska följa med när jag handlar hundmat till kamphunden , sen lämnar jag av syrran och kamphunden. Syrran vill låna kamphunden till i morgon eftermiddag och det blir både kamphund och jag glad över, för då slipper jag stressa så mycket när jag jobbar. Jag jobbar kväll i dag och morgonpass i morgon, så jag får sova lite längre i morgon bitti.

Denna veckan är efterlängtad. Sjömannen kommer hem på onsdag igen och dessa 14 dagarna har stundtals gått extremt sagt och stundtals har tiden bara sprungit iväg, vilket jag uppskattar för då känns det som han kommer hem snabbare.  Så nu blir det en god bcaa och bara fixa lite här hemma innan jag ger mig iväg.

Oktober månad, bara 3 månader kvar av detta året och jag vet inte riktigt vart året har tagit vägen, men jag vet i alla fall att jag har fullt upp även denna månad. Det är jobb och så ska jag gå utbildning som börjar nästa vecka och jag har en känsla av att jag kommer vara helt slut efter utbildningsdagarna då det ingår både teoretiska moment, fysiska moment och hemuppgifter. Men jag är taggad på utbildning och hoppas jag klarar den.  Sen har jag en fotografering i Oktober månad samt en jädrans massa fotografier som ska redigeras och förhoppningsvis kan jag leverera båda septembers fotograferingar under denna månad. Det blir tufft, men jag hoppas på att kunna hålla mig inom min tidsplan som jag själv satt.

Bröllopsfotografering i Skåne.

Jag har sedan jag fick utskrivet hostmedicinen fått sova och börjar sakta men säkert börja återhämta mig, känna mig piggare och framförallt så börjar hostan lägga sig. Detta med sömn när man är kass är fan a och o märker jag och sömn har jag verkligen fått denna helgen.

I går klev jag upp tidigt då jag var bjuden på bröllop och inte bara bjuden som gäst, jag hade den stora äran att få vara brudparets fotograf. Det är en press att fotografera bröllop, för det är en sådan stor dag och vem fan vill leverera foton som inte håller kvalitet? Dessutom att fotografera några av de närmsta vännernas bröllop gör ju att man nästan skiter på sig av bara tanken haha! Men jag klev upp och gav mig iväg tidigt hem till brudparet där brudgummen var ensam, vi käkade frukost, jag hjälpte till och stöttade så gott jag kunde, strök skjorta och sen hämtade vi blommor, fixade i lokalen och hade en fantastisk förmiddag. Sen kickade bröllopet i gång och jag fotograferade fram till 20 tiden , då var det färdig jobbat för mig. Dom ville att jag skulle stanna och festa vilket jag önskade med, men jag kände att jag behövde hostmedicin och få sova. Körde och hämtade kamphunden , rastade henne och tog medicin och la mig, somnade och sov 14 timmar.

Gravidfotografering i Skåne.

I dag vaknade jag upp pigg och utvilad och en aning chockad över att jag sovit 14 timmar. Jag fixade mig och drog hem till syrran och mattias på kaffe, eftersom vattnet helt plötsligt stängdes av i hela detta området. Jävla mög, så jag hjälpte syrran att locka håret och sen drog vi på promenad och passade på att ta gravidbilder innan det är försent. Nu är det lite mindre än 4:a veckor kvar till beräknad BF för syrran och Mattias, så det var på tiden att vi kunde få till gravidfoton som blev otroligt bra. Det var dock ett träd som var lite aggresivt där i skogen , så jag avslutade fotograferingen med ett rätt stort rivämärke i pannan. Tack som fan skogjävel.

Efter det har jag tvättat 3 maskiner med tvätt, plockat här hemma i lägenheten, varit på promenad med kamphunden flera gånger och bara legat i soffan och slappat och vilat upp mig och ladda batterierna inför kommande vecka på jobb, för i morgon ska jag tillbaka och testa jobba och hoppas jag mår bättre och hostan försvinner helt.  Jag har redigerat lite gravidfoton och skickat iväg ett smakprov och sen redigerade jag lite bröllopsfoton och skickade iväg ett litet smakprov med. Fantastiskt fina och jag fick beröm för båda fotograferingarna, paren är nöjda med respektive foton och jag ser så mycket fram emot att redigera resterande av båda fotograferingarna fotografier och leverera dom.

Så ja .. summa sumarum, cocillana var den medicin jag behövde för att dämpa hostan och få sova. Dessutom så ser jag fram emot den kommande veckan något så fruktansvärt, sjömannen kommer äntligen hem igen.  Så ja, det var ett litet livstecken från mig, jag mår bättre, känner mig piggare och redo för både jobb inom psykiatri, sociala medier och att få hem min älskade sjöman.

Nu tända flera ljus, vänta på att maskinen med tvätt ska bli klar så jag kan slänga in det sista i torktumlaren och så bara ligga och mysa med kamphunden i soffan. En bra söndag med andra ord.