Livsstil

Torsdag morgon och jag vaknar upp med ett faktum att jag ännu en gång inom bara ett par veckor dragit på mig en man cold. Jag orkar verkligen inte, det hostas och näsan är som en öppen kran varvat med med tätt att man inte får någon luft? En ny förlossning varje dag från näsan. Jag förstår inte vad jag har gjort för ont här i livet att ännu en gång behöva drabbas av en mancold av det dödliga slaget, kommer jag överleva?

Men något positivt är ju att på morgonpromenaden med kamphundarna så skådade jag årets första ”snödroppe”. Det mentala leendet kom fram och jag önskade jag hade mr nikon med mig, men i stället åkte mobilen fram och jag stod där med det bästa på hela kroppen i vädret och fotade. Ingen bra bild, men vad gör man inte för att få bild på det första vårtecknet? Detta ger verkligen en hopp om att våren är på ingång, att vintern är påväg bort och att jag förhoppningsvis kan få lite mildare klimat. I need it.

Ikväll är det jobb som gäller igen och jag funderar på att promenera lite tidigare för att gå in på apoteket och se om dom har något mirakelmedel som botar mancold. Ja inte nässpray då, för det klarar jag inte av. Kräks varje gång jag använder nässpray, fruktansvärt obehagligt att spruta saker i näsan.

Trevlig torsdag och klä för fan på er, ni kan riskera att få en mancold och det vet ju alla hur det är, speciellt ni kvinnor 😉

Onsdag kväll och jag har kommit hem från jobb och sitter här och försöker varva ner efter en kväll på jobbet. Tröttheten börjar komma till min kropp, men inte den där tröttheten som känner att jag vill hångla upp kudden och kunna somna på typ 2 sekunder. Där är jag oerhört avundsjuk på sjömannen som bara behöver tänka på kudden och innan han ens hunnit lägga sig till rätta i sängen så sover han.

Det har varit en bra kväll på jobb och jag har mest skrattat och haft en bra känsla och kommit på mig själv ibland av att le med mitt mentalt störda leende och inse att jag måste se fruktansvärt knäpp ut som utan anledning och bara ler. Trots ett par tuffa dagar och att jag just nu försöker trycka bort känslan av en konstant ömmande mage så kan jag med handen på hjärtat säga att jag är oerhört lycklig.

I kväll trycker jag bort en konstat ömmande magen och bara njuter av hur jävla bra jag har det egentligen och att vi människor är oerhört dåliga på att faktiskt bara stanna upp och njuta av det vi har runt oss. Som mig själv, mitt magproblem tar extremt mycket fokus och att i stället för att lägga energi på det negativa bör jag fokusera på det bra. Ikväll har jag ännu en kväll blivit påmind hur mycket jag betyder för människor och hur mycket jag faktiskt uppskattar de jag har runt mig. Sjömannens sms som får mitt hjärta att slå fortare än vad bilen går på motorvägen, hur tacksam jag är för min älskade lillasyster som alltid ställer upp, jag kunde inte fått en bättre lillsyster och hur den bästa vännen i mitt liv, miss bubblebut får mig att skratta så tårarna spurtar av fisarna och hur kramarna från vissa kollegor får mig att känna att dom saknar mig.

Och med det vill jag bara säga att jag har det okej, mer än okej och att även ni bloggläsare får mig att känna mig fantastisk. Utan er hade bloggen inte varit där vi är i dag. Ni anar inte hur mycket jag uppskattar er. Nu ska jag rasta kamphundarna, göra mig klar för sängen och hoppas john blund vill komma snabbt och hångla med mig, i morgon väntar en ny mysförmiddag med kamphundarna och sen en kväll på jobbet!

1:a Februari redan. Vart tar dagarna vägen? I går kväll hängde jag på mobila med en vän i ett par timmar, hittade äntligen en almanacka som jag köpte och kan nu skriva upp schemat och andra nödvändigheter, så som vilka dagar sjömannen kommer hem och när han ska på jobb så jag har full koll på det.

Hur mår jag? Jag mår sådär. Jag sover dåligt men när jag väl somnar sover jag hårt men rör mig tydligen mycket för i dag vaknade jag upp helt svettig på sjömannen sida, mina kuddar och mitt täcke låg på golvet och kamphundarna låg tätt in till. Gizmo är väldigt ”pappig” i dag vill vara hos mig hela tiden. Magen är orolig, den ömmar hela tiden, men jag kämpar på och hoppas snart att jag hör något från läkaren.  Och ja, jag har fått en sjuk hosta och har börjat snora igen. Något fel är det på magen som drar ner mitt immunförsvar, för att dra på sig förkylningar konstant och känns sig kass konstant är inte något jag uppskattar.

Men jag kämpar på och försöker hålla humöret uppe. I dag är det kvällsjobb som står på schemat, likaså torsdag och sen fredag morgon om jag inte har kollat helt galet på schemat och sen en ledig helg.  Krönikan skickades in i går och det blev inte min bästa krönika och den jag är mest stolt över, men det skickades in en och det är huvudsaken. Nästa gång hoppas jag att vi har bättre kommunikation gällande deadline med mera!

Trevlig onsdag och var rädd om er!

Jag har inte sovit många timmar per natt sedan i lördags natt, men i natt har jag fått sova 5 timmar oavbrutet.. Wihoo och jag vaknade, ville inte riktigt kliva upp för jag visste att jag skulle till vårdcentralen och lämna prov och för att sängen var så jävla skön, men kamphundarna behövde mat och komma ut så det var ju bara att kliva upp, ge dom mat och rasta de små liven.

Det känns som det är onsdag i dag, men det är bara tisdag. Och jag har nog chockat en hel del människor här i Malmö i dag.
Efter vårdcentralen körde jag till slottsparken , riggade upp stativ, kamera och ställde in den på fjärrkontroll och sedan gick jag loss och levererade pose efter pose. Jag har ju en krönika som ska skrivas i dag då det tydligen är deadline i morgon och jag hade inga foton. Jag är så jävla glad att jag fick ny kamera av sjömannen, så nu har jag proffshus igen och här ska levereras både texter och snygga foton – nu ska det börjas skrivas på årets första krönika i wordpad eller vad programmet heter här på datorn, för jag har fortfarande inte skaffat mig ett office paket till min macbook. Skamligt Totten , att du inte skäms.

Så nu ska jag utmana ödet, göra mig en stor latte, lite kaffe och mycket skummad mjölk och hoppas att magen fixar det,för jag börjar snart skaka av längtan efter min latte.