Livsstil

Den där jävla känslan

Den där jävla känslan.

I dag har jag varit ett mer eller mindre vrak, ett nervrak.  Förmiddagen gick i ett och jag gick med en klump i magen hela jävla förmiddagen och när klockan blev 12:15 och vi började göra oss klara för att jag skulle köra sjömannen till tåget så kom tårarna. Jag älskar att se lyckan i sjömannens ögon över engagemanget och glöden för sitt jobb men jag hatar att han lämnar mig och kamphunden här hemma. Det är fruktansvärt och i dag kändes det lite extra och efter att jag lämnade honom vid tåget och körde vidare mot Almåsa för en eftermiddag och kväll med Wanda och Tommy så spelades Bad Wolves med låten Zombie och jag brast i gråt. Tårarna bara forsade och jag önskade inget hellre än att få känna sjömannens armar runt mig.  Jag fick stanna bilen och stå stilla en stund och låta tårarna komma tills det inte fanns mer.

Jag torkade tårarna och stod utanför bilen för att få vind i ansiktet och låta det röda ansiktet och de rödgråtna ögonen lägga sig och så körde jag vidare för en mysig eftermiddag hos Wanda & Tommy i stugan. Kamphunden fick springa fritt och busa i trädgården, jag och Wanda snackade skit, drack kaffe och solade så jag har fått lite mer färg på mig. Vi käkade middag tillsammans innan jag och kamphunden rörde oss hem och har nu landat i soffan, tack denna eftermiddag och kväll behövde jag. Väl hemma och jag öppnar dörren springer Chanel runt och letar och “gråter”. Tårarna kom igen och i dag har jag en jävla klump i magen av otillräcklighet och en enorm saknad av olika anledningar.  Ni anar inte hur ont det gör i mig varje gång sjömannen åker och jag hatar att vara i från min bästa vän, han som är bäst på att göra mig vansinnig, han som får mig att känna mig trygg, han som tröstar och han som får mig att skratta så tårarna sprutar och han som visat mig vad kärlek är.  Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar denna man och ja, jag vet . Det finns inget som är så viktigt att vara i från varandra och känna saknaden. Men jag tänker inte leka macho utan säger som det är – det gör för jävla ont och det är okej. 

De första dagarna är alltid värst. Det blir bättre och 14 dagar går så fortare än man tror och snart står jag här i hemma i lägenheten och stampar, hoppar och ler mitt mentalt störda leende och lägger upp på sociala medier att det är tappatvålenonsdag.
Men i dag är jag ledsen och nere och jag tillåter mig att vara det. För sån är jag!

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.