Homosexualitet

Efter 15 år tillsammans

Efter 15 år tillsammans ställs man för nya utmaningar.

I Augusti så firar jag och sjömannen 15 år tillsammans och det är något som jag är så oerhört stolt över. Tänk er, 15 år och jag är fortfarande lika kär i sjömannen som första gången jag träffade honom för 15 år sedan.

Under dessa år vi har varit tillsammans så har vi som längst varit lediga tillsammans i 3 veckor och det har varit som bästa veckorna i mitt liv. Förhållandet har gått upp och ner och vi har haft det kämpigt som alla par har det, men vi har tagit oss igenom allt och gått starkare ur det.  Jag kan man handen på hjärtat säga att jag hatar påmönstringsdagarna för sjömannen. Det är en klump i magen varje gång, jag är ledsen och jag känner att jag bara vill hålla honom hemma. Men samtidigt så finns det inget och ingen som gör mig så motiverad att kämpa, och att se glädjen i ögonen inför sitt jobb som sjömannen har är något utöver det vanliga.

2020 är året som vi ställde oss inför den största utmaningen i vårat förhållande. Vi drabbas av en pandemi, Covid19 uppdagades och många blev av med sitt jobb och självklart var jag så jävla orolig att rederiet skulle läggas ned  och sjömannen skulle bli av med sitt jobb pga nedskärningar pga pandemin.  Men han jobbade på och den 6:e Mars kom han hem för att vara hemma två veckor, fredagen innan han skulle på jobb ( han åker söndag ) får han ett samtal från sin chef, som informerar att han blir permitterad, vi båda blir oroliga, men han får besked om att han inte är uppsagd men att han är permitterad och ska vara hemma till Juni månad till en början, sen får vi se och självklart skulle han få betalt. Lättnaden var brutal, men samtidigt så kom en stor oro, hur gör man? Hur lever man tillsammans med sin partner konstant och ha varandra hemma varje kväll? Kommer det bli massor med bråk?

Jag och sjömannen sommaren 2019.

Jag njöt så fruktansvärt de första veckorna, att komma hem till någon som längtat efter en, någon att äta middag med och någon att prata om dagen med. Ovant, men en fruktansvärt härlig känsla. Även känslan att man får hjälp med kamphunden, att ta hand om hemmet och stugan och att bara få vara. Självklart har det varit dagar där jag känt att jag saknat att kunna äta vad jag vill, äta maten som jag alltid äter när sjömannen inte är hemma som han inte gillar. Men den känslan försvann snabbt, för att få ha någon hemma och få krypa ner i sängen tillsammans med den man älskar mest av allt är en fantastisk känsla.

Inte nog med detta, så blev jag skadad och sjukskriven och därmed skulle jag gå hemma tillsammans med sjömannen. Detta fixade vi oxå och det tog nog hårdare på mig än på honom, då jag hatar att inte kunna göra allt jag vill , men sjömannen är världens bästa och utan honom hade jag nog inte tillfrisknat så fort som jag gjorde.

Hur har det gått?

Det har gått så jävla bra. Vi har inte haft ett enda bråk, något lite vardagsgnabb men det har gått så jävla bra. Alla tankar på hur man gör, hur man lever och hur det ska gå. Hur ska vi klara det, vi som är van att bara ses 2 veckor i rad , vi ska nu vara hemma i 3 månader tillsammans och det har fan varit dom bästa månaderna någonsin. Jag trodde inte man kunde älska en människa mer och jag trodde inte man kunde komma närmar varandra efter 15 år, men vi klarade det och jag funderar nu på vad som skulle kunna komma emellan oss och jag önskade att dagen då han ska på jobb inte skulle komma igen, men den kom.

Jag madde så jävla kasst, hade sån klump i magen dagen innan, tårarna rann och jag kände bara. Jag vill inte detta. Jag vill ha det så här hela tiden, att få ha honom hemma, att få krypa upp i armarna på den som känner mig bäst och vet hur han ska få mig att må bäst. Men dagen kom och jag kände bara, nu är det jag och kamphunden som sköter allt och det tog på krafterna att ha koll på lägenhet, jobba, fixa och rodda med kamphunden de dagarna jag jobbar och samtidigt sköta stugan med allt vad det innebär. Men det fungerar och han har i morgon varit iväg på jobb i 14 dagar och dagarna har bara sprungit iväg. Nu är det snart bara en vecka kvar tills han kommer hem och vi har semester tillsammans i 3 veckor. Det finns inget jag längtar till så mycket som sjömannens avmönstringsdag!

15 år tillsammans och så mycket hinder på vägen.
Men nu vet jag att vi gått igenom så mycket och vi klarar av så mycket.

Och det bästa av allt är, jag älskar det vi har och jag älskar vår kärlek!

 

28 juni, 2020 by
Livsstil

När dagarna inte räcker till

När dagarna inte räcker till.

Hej å hå, här springer tiden bara iväg och jag känner att jag har inte riktigt tid att och senast var jag ju i stugan och uppdaterad att jag hade klippt gräs och vattnat. Dagen efter går dom ut med informationen att det är bevattningsförbud och man får bara vattna blommorna som är planterade i krukor, så nu är det slut på vattna övriga rabatter och gräsmatta för ett tag. Vi får hoppas att det kommer lite regn på nätterna så att vattennivån stiger och vi kan få vattna igen.

Annars så har det varit full upp med utbildning och min lediga dag i går fredag blev indragen och jag fick hoppa in och jobba mitt pass och den planerade lediga dagen blev inte alls ledig, så i dag har jag kört dag 6 av 7 och just nu är det intensivt med jobb och därmed kanske bloggen hamnar lite i skymundan. Men jag ska göra mitt bästa för att få upp inlägg. Jag hade ju en vision i veckan att få upp minst ett inägg om dagen, men det sket sig ju .. brutalt haha. Ibland blir det helt enkelt inte som planerat. Dagarna räcker helt enkelt inte till allt .. som jag egentligen vill göra!

Kamphunden har haft sämre dagar och jag har varit så jävla orolig. En gammal hund på 13 år som vägrar äta och kräks som fan gör ju att många tankar snurrar i huvudet. Denna värme har tagit hårt på våran älskade kamphund och nu mår hon äntligen bättre, hon har ätit och jag har inte behövt tvinga henne dricka i dag, utan ikväll har hon druckit superbra själv.  Vi har varit en snabb runda till stugan , kollat till blommorna både ute och inne och hämtat hem lite saker som behövs. Det suger verkligen att inte kunna vara där ute hela tiden, men det fungerar inte riktigt när sjömannen är på jobb.

Nu , blir det promenad med kamphunden och sen lägga mig och se tv innan jag ska sova, klockan ringer 05 i morgon och det vankas jobb igen. Lite sugit att det är sista passet för min älskade tvilling, sen lämnar hon mig och går på semester. Hur fan man nu har mage att kunna lämna en bup prinsessa åt sitt öde. Åhh. Ångest haha!  Men nu promenad , tv och sömn och ladda upp för dag 7 av 7 på jobb. Heja mig ?

27 juni, 2020 by
Stuglivet

Ord som får en att bli så jävla glad

Att ett par vänliga ord kan få en att växa.

Hej onsdag och hej bloggen. Jag och kamphunden har just kommit hem till lägenheten igen efter att jag i dag har kört dag 3 på utbildning och det har varit intensivt och varmt som fan. Och att ha fysisk aktivitet en hel eftermiddag i denna värme är ju som världens träningspass, men satan vad jag tycker det är kul. Direkt efter jobbet så hämtade jag kamphunden och vi drog till stugan för att vara där ett par timmar, det skulle klippas gräsmatta, trimmas kanter och eftersom vi bor på jämnt datum får vi vattna på jämna datum så även det behövdes ju göras i dag.

En liten vy från våran terass.

Här kan ni se att gräsmattan är klippt och blommorna har fått vatten samt att vattenspridaren är i gång. Vi har ju ett gäng olika vattenspridare och vi har en som vi tycker fungerar skit bra men jag minns inte riktigt vilken det var , så denna fick det bli i dag. Medans gräset fick sig en omgång med vatten så passade jag på att njuta av solens varma strålar. Sommaren, du anar inte hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag njuter. Kroppen mår så mycket bättre i denna värme och jag känner en jävla  … glädje.

När jag låg där i solstolen så stannar en bil utanför som vänder, parkerar bilen och frågar om den kan stå där ett tag eftersom hon hjälper sin pappa och självklart kan hon det, den störde inte mig och den skulle bara stå där en stund. Och så säger hon, jag måste bara säga att det är helt magiskt att se hur fint ni har gjort det på denna tomten och det var många år sedan det var så här fint och innan jag går, ni har fan den grönaste och finaste gräsmattan på på dessa gator.  Tack som fan . Tack för att du säger det och ja , det gör att man blir extra glad och att vi fortsätter göra vårt paradis till… oss!

Nu  , bara slappa och vara. I morgon efter jobbet så tänker jag att jag kör hem och fixar och packar lite. Fixar med vatten och så drar jag ut till stugan för ett dygn med kamphunden. Jag måste ta tillvara på varje chans jag kan att vara där ute och för att se lyckan i kamphunden av att vara där ute, hon blir en helt annan hund när hon kan springa runt i trädgården , gå in och ut som hon vill och ligga på speciella ställen i trädgården och ha full koll på vad vi gör.  Som vi längtar till semester och lata dagar i stugan.

24 juni, 2020 by
Livsstil, Stuglivet

Den där fantastiska känslan

Hon älskar verkligen stuglivet.

Tisdag och  ännu en dag av veckan är avklarad och den har gått i en jävla fart. Dag 2 tillsammans med Andreas och Stina där vi utbildade nyanställda och vi har 2 dagar kvar. Utbildningsdagar med dessa 2 galningar är något jag uppskattar mycket och det ger mig så mycket energi och nivån är så låg mellan oss ibland att vi inte klarar av oss själva och vi älskar det. I dag kollade Stina på mig, sprutade ner mina ljusa byxor med handsprit mellanbenen och skrattade. Andreas vrålade, men har du kissat på dig och i slutet av dagen skrämmer han skiter ur mig <— ni kan se mitt prinsessvrål på min instastory @tommytott

Efter jobbet så hämtade jag kamphunden för att köra ut till stugan , kolla till blommorna och även kolla till lite nyplanterade sticklingar och även passa på att njuta av solen i solstolen en stund och när jag sitter där i solstolen så ser jag detta ovan, som jag snabbt fick ta med mobilen och dela med mig här till er. Ni vet ju att jag lägger ner en hel del tid på fotografering och vill ha bra kvalitet , men bland får dagarna bli så här att det får bli halvkassa mobilbilder för att det ska bli något inlägg.

Mitt hjärta smälte lite och samtidigt smärtade det enormt. Kamphunden älskar verkligen livet i stugan lika mycket som vi älskar det och ja, det tar emot att titta på henne, ta transportväskan och fråga om vi ska köra hem till lägenheten. Hon tvekade lite först, men hon älskar att åka bil så hon kommer springandes i världens fart. Jag önskar jag kunde få till det bättre med allt runtomkring gällande kamphunden när sjömannen inte är hemma så att vi kunde spendera alla dagar i stugan, även när sjömannen är i väg.

Men nu är vi hemma i lägenheten igen, jag har fixat käk till det lilla livet, jag har duschat och nu blir det läsa igenom morgondagens avsnitt och slappa innan det är tid för att sova.

Hur känner ni läsare med mobilbilder här i bloggen?  Är det okej eller är det jag som ställer för höga krav på mig själv gällande bilderna? Kan det vara skönt med såna här ögonblicksbilder eller när jag inte har möjlighet att använda systemkameran?

23 juni, 2020 by
Livsstil

Flöjtjävel, minimalt med sömn och ett lyft likt lejonkungen

Saker som får en att bara visa leendet.

Ja, efter inlägget i går kväll så kan vi bortse från mitt mentalt störda leendet som jag bjuder på i dag och kickar i gång veckan. Men först kan vi ju börja med att det slutade nämligen inte där efter gårdagens inlägg, utan efter att jag publicerat inlägget i går så var det någon av mina fantastiska grannar som plockade fram en flöjt jävel och spelade fram till klockan 02 i natt. 01.45 fick jag nog, öppnade till balkongdörren, öppnade fönstret till balkongen och bad de jävlar att sluta spela och att får jag tag i den som spelar så ska jag köra upp pipan i röven på dom .. för sån är jag haha!

När klockan ringde i dag vid 06 så kände jag bara. Det här är inte sant, visst har jag lite covid symtom ( oj, förlåt, är det för tidigt ) men ärligt så var jag så trött att jag bara kände, jag orkar inte detta och efter så lite sömn och så ska man hålla i utbildning med att föreläsa och instruera fysiska tekniker .. Men som ni ser, så är jag svettig och har ett mentalt stört leende på läpparna.

Första utbildningsdagen av fyra är avklarad och som vanligt är det svinroligt och det händer alltid något.  I eftermiddags lyfte en deltagare mig likt Simba i lejonkungen blev lyft. Andreas och Stina asgarvade och gjorde high five med övriga deltagare och det har varit en helt magisk dag. Nu blir det att mysa med kamphunden, tvätta och så läsa på lite inför morgondagens utbildningsdag. Jag ser så mycket fram emot den och är oerhört glad att jag valde att utbilda mig till instruktör och gå emot den där känslan att jag hatar att stå inför folk att prata . I dag har jag inte samma känslan att föreläsa och prata inför folk, inte för att jag känner mig hundar procent säker, men 87.9 i alla fall haha!

Hur har er början på veckan varit?

22 juni, 2020 by