Livsstil

Avtackning , djungel och längtan

Avtackning för mig och en kollega.

Torsdag och röd dag, många har checkade ut för en ”lång-ledighet” i går medans andra fortsätter och jobbar årets alla dagar, oavsett högtid och färg på dagarna haha. Jag är inte alls bitter.

Jag fick förra veckan information om att att jag skulle infinna mig på 87:an 13:30 den 29/5 för en avtackning av mig och den andra kollegan som även hon tackar för sig.  Det bjöds på smarriga tårtor och så fick jag den fantastiska buketten längst upp och djungeln på andra fotot. Det är 3 hallonplantor, varav 1 sort med gula hallon, vanliga hallon och i mitten står en mega stor jordgubbsplanta i ampel, som tydligen ska vara i ampeln? Så vi kör på det. Jag blev så glad och nu förstår jag varför världens bästa Rita undrade vad för bär vi hade i stugan och vad vi odlade.  Många undrar varför jag lämnar igen, förra gången var det för osäkerheten om fortsatt jobb och denna gången gör jag det för att jag vill, för att jag kände att det räcker nu och för att jag prioriterar mig själv.  Att gå och stampa på ett ställe där man känner att man är på gränsen till att nosa på väggen och inte känner någon glädje att gå till jobbet, ja då ska man inte vara kvar. Så i morgon är min officiella sista dag där på papper, men jag har lämnat sedan Januari och fortsätter nu min bana där jag känner att jag ska vara och där jag vill vara.

Torsdag och en kväll på jobbet väntar med galna kollegor.  Det är 8 dagar kvar tills sjömannen kommer hem och både jag och kamphunden längtar. Det känns som denna period han är på jobb går så jävla segt, det brukar gå fort men denna gången känns det som han redan varit ute på de sju haven som han ska, även fast det är 8 dagar kvar. Nu kör vi de sista dagarna av Maj med ett leende på läpparna, i alla fall försöker och så välkomnar vi Juni månad och hoppas på att värmen kommer tillbaka på riktigt och att det blir en jävla bra månad!

30 maj, 2019 by
Homosexualitet

Den nakna sanningen

Den nakna sanningen.

Här står jag, den nakna sanningen med tårar som rinner från min kind.
Så är livet ibland och det är okej, men är det okej att någon ska gråta för att han för 14 år sedan tog steget och vågade komma ut som homosexuell, att vilja och känna att nu är det min tur att få vara den jag är, få älska den jag vill, att 14 år senare fortfarande får den där känslan att jag inte duger pga min sexualitet, att man väljer att ta avstånd, att inte inkluderas , att inte vilja se och veta hur jag har det och hur jag bor och att få frågan om vem som är man och vem som är kvinna i förhållandet, att jag inte är manlig nog?

Det bästa beslutet tog jag för 14 år sedan, att sluta låtsas, att våga vara jag och att våga älska en man.  Hade jag inte gjort det då hade jag nog inte hittat kärleken i mitt liv, som än i dag står stadigt vid min sida, han som älskar mig för den jag är och han som får mig att bli gråhårig.  Är inte det något att glädjas åt, att få inkluderas och få veta hur jag har det? Samtidigt så har tanken under alla dessa år , som jag levt som öppet homosexuell frågat mig själv, hade det varit annorlunda om jag föddes som heterosexuell?

Ordspråket att du duger som du är kan någon köra upp i röven, för uppenbart gäller det inte alla.  Jag är en öppen person och har absolut inga problem att jag och andra skämtar om homosexualitet, självdistans är bra och att vara pk är något som jag aldrig har varit. Jag får ofta höra att jag har så många som stöttar mig via sociala medier, att jag behövs och att jag är viktig. Men hur mycket tror jag på detta när handling betyder mer än ord.

Det gör ont och jag har lovat mig själv att aldrig mer gråta över att någon inte accepterar mig för min sexualitet och det liv jag valt att leva. Men jag är inte mer än människa och ibland behöver man falla för att orka vara stark. Och det är okej och det kommer jag vara.

Jag funderade på om jag skulle skriva detta inlägget som jag har raderat 3 gånger och sedan skrivit om det igen för 4:e gången och nu väljer jag att vara ärlig, för det är så här jag känner just nu och mår. Nu ska jag torkar tårarna, pussa på den älskade kamphunden och fortsätta önska att sjömannen kunde vara hemma och öppna  sin varma famn. Jag kommer igen!

28 maj, 2019 by
Krönika/åsikter/ tankar

Enklare

I samarbete med | Enklare.se

Vardagen och dess livspussel kan i bland vara svårare än vad man tror? Att vara vuxen och ta beslut kan oxå vara ett av det svåraste här i livet. Men alla ska vi den vägen gå och beslut ska tas och man ska försöka leva sitt bästa liv.  Något som är en sak som är viktig är detta med lån.

Att ta ett lån är så enkelt i dag, men man måste tänka till både en och 2 gånger innan man tar första bästa lån som man kan bli erbjuden. Det är återbetalningstid, ränta, hur mycket i månaden och så mycket runt omkring. Framförallt ska du kolla över så du har råd att leva med en extra utgift.

Enklare.se är en sida där du kan få denna hjälp. Du kan ansöka om ett lån och få förslag från flera banker som kan hjälpa dig att välja det bästa, i fall du ska renovera lägenheten, ska du samla lån eller om du helt enkelt ska köpa det där sommarhuset som du har sparat pengar till kontantinsatsen och nu saknas bara resterande? De hjälper dig att hitta det som passar bäst för dig och den ekonomiska situation du befinner dig i just nu.

Men viktigt är innan du ansöker att du kollar räntan och allt runtomkring så att du klarar dig på din inkomst och utgifter du har i dag. Och det kan de på enklare.se hjälpa dig med!

28 maj, 2019 by
Livsstil

Hur fan klarar folk det?

Hur fan klarar folk det?

I dag delar vi ut pris för världens sämsta influencer och priset går till your local gayboy i Malmö. Tottelicious. Grattis och heja mig?! Jag har haft fullt upp, inte uppdaterat här något och inte uppdaterat instagram nämnvärt. Det är knappt så jag har kollat mailen ordentligt, okej, där ljög jag lite men jag har öppnat mailen på telefonen men inte gått in och läst mailen som jag fått.

Jag förstår inte hur jag klarade av det tidigare att varje dag uppdatera, inspirera och uppröra? Nu hinner jag ju knappt torka mig själv efter jag varit på toaletten känns det som, eller är det jag som är dålig på att planera? Jag blir nästan lite provocerad av er med barn med allt ni hinner med trots ni har små djävular<– may the force be with me,  som springer runt där hemma?

Nej men helt ärligt så känner jag mig lite låg och det har varit allmänt mycket här i livet och jag har inte känt mig på topp alls. Sjömannen har så ont i ryggen och att han går där på jobb och har ont gör ju att jag blir orolig. Det har varit mycket jobb och så har vi ju stugan som ska kollas till, vilket är svinkul men samtidigt som lägenheten ska hållas i toppskick och så en kropp som uppenbart inte får det goda i livet som den behöver? Alltså träning och motion.  Mina timmar räcker verkligen inte till.

I går kväll var jag dessutom besviken och ledsen. Men det är ett annat kapitel.  Jag har haft ont halsen ett par dagar och hade sån huvudvärk i går så jag duschade och sen drog jag ut till stugan och kollade till hur allt såg ut där, Annica kom förbi och lyste upp tillvaron, vi drack kaffe, skrattade så tårarna sprutade och tog en promenad med kamphunden. Jag får ett sånt lugn när jag kommer ut till stugan och jag trivs så jävla bra där att jag nästan vill bo där ute året runt haha!  Det såg föresten superbra ut vid stugan, nästa gång jag är där ute får jag rensa lite ogräs runt om tomten utanför staketet och köra en omgång till med ogräsmedel. Lika bra att hålla koll och rensa lite då och då så det inte blir ett jävla slit jobb.

Om 10 dagar kommer sjömannen äntligen hem och om ca 7 veckor går jag på min sommarsemester. Nedräkning har börjat dubbelt upp haha!

28 maj, 2019 by
Livsstil

Gräsänkling, överraskning och en ledig helg

Överraskning, besök av min älskade syster och systerdotter.

Hej å hå. Här springer dagarna förbi och mina 8 dagars arbete i rad är över.  Som ni förstår eftersom jag har jobbat så många dagar i rad så har tiden till sociala medier inte varit den bästa. Jag kanske kunde ha effektiviserat lite men jag har varje ledig minut lagt dem på sjömannen och kamphunden eftersom sjömannen åkte på jobb i torsdags och jag nu är gräsänkling fram till den 7:e Juni. It sucks, men hej jag får helt enkelt bara gilla läget, som vanligt.

Jag fick besked av min lillasyster att jag inte fick planera något denna helgen. Jag fick inte åka ut och bo i stugan utan jag skulle vara hemma i lägenheten och i går fick jag order om att komma hem till dom och äta tacos. Eller rättare sagt, hon skrev sms tacos på fredag och när sjömannen är borta och jag är ledig så vet hon att jag inte kan tacka nej till tacos. Svineri-mat är ju fan a hallefuckinglullejah moment.

När jag kom hem till dom så var det bara Lizette och Thea hemma. Syrran hade ett konstigt kroppsspråk, jag snackade med Thea och frågade vad syrrans problem var. Det lät som det var någon hemma hos dom och dörren till sovrummet var stängd, så jag gick husesyn och synade allt men glömde kolla sovrummet. Dumt nog. Jaja, ingen där så jag släppte tankarna att någon skulle komma och överaska mig.

Helt plötsligt öppnas dörren och jag vråkar i vanlig ordning, Mattttttteeee Hååå. Men fram kom min älskade syster  och syster Dotter Angelica. What the fuck? Jag blev så glad. Så kul att dom kom ner och överraskar och hälsar på i helgen. Självklart är det synd att sjömannen inte är hemma och dom sa att dom önskade han var hemma så dom fick träffa honom.

Så denna lediga helg tankas med syskonkärlek och tacos. haha.  Så jag hoppar bara in här lite snabbt och säger att jag lever och får  se hur mycket uppdatering det blir i helgen, jag kommer lägga mycket tid på syskonen och tanka kärlek. Ikväll ska vi nog dricka lite vin och kanske ska vi ut och ta ett glas vin på red shoe. Jag hoppas på det, för det hade varit så mysigt och bara gå ut och sitta ute och snacka skit , skratta och ta igen lite tid och även visa upp lite av Malmö kvällstid. KÄRLEK!

25 maj, 2019 by