Det är verkligen söndagschill här hemma. Kamphundarna myser i soffan, jag har kört i gång en maskin med tvätt och tänker att jag ska gå i mjukisbyxor hela dagen, plocka och fixa här hemma och bara mysa med kamphundarna. En riktigt söndagsdag.

I går kväll gjorde jag mig klar för att möta upp gamla kollegor från förr och käka middag och umgås. Vissa av dom har jag inte sett på flera år och vi jobbade tillsammans för ca 7 år sedan och det är så jävla kul att vi än i dag har kontakt, synd att visa inte kunde komma, men kvällen var helt galet bra. God mat, många skratt och mycket prat om gamla minnen.  Jag tog det extremt lugnt, lite vin och bubbel drack jag och magen fixade det bra, men när jag smakade på tjejernas drinkar så reagerade magen direkt och värken var tillbaka.

Förkylningen är lite bättre men den hänger kvar ännu. Jag är så trött på dessa jävla virus som löser av varandra, alla är fan sjuka och man hinner inte bli kvitt det ena förs man får något nytt jävla virus. Så jag funderar ärligt på att traska iväg till ica och köpa ingefära och citron och koka sådan sörja som alla tjatar om och dricker shottar av, är det något ni rekommenderar?

Nu fortsätta bråka med kamphundarna, ta tag i hemmet och gå och längta efter sjömannen. Det närmar sig att han kommer hem och jag önskar inget hellre än att det var onsdag i dag så jag får hem honom – i miss you so bad.

I dag ställde jag inget larm. Jag har kompledigt då jag i går fick samtal om att en annan läkare ville träffa mig och klämma på min mage. Vid 08.20 ringer telefonen, läkaren är sjuk så det blev inget med läkarbesök i dag och det känns ju jävligt surt att jag tog ut en kompdag för .. inget? Jag försökte höra om dom fått något provsvar och i fall jag skulle komma och ta fler prover, men dom tyckte inte det eftersom det var nya prover efter vad läkaren tyckte efter att ha klämt på min mage!  Inget att hänga läpp över, alla kan bli sjuka och så även en läkare.

Jag får helt enkelt ta denna dagen till att bara slappna av, vila och mysa med kamphundarna och kurera min mancold. Jag har gått loco på min coldzyme?! Herrejävlar vad det sprayas i munnen, inte för jag vet om det hjälper men jag inbillar mig att jag känner mig lite mer levande haha!

Så nu har jag bråkat med mr nikon och sigma objektivet, gjort mig en stor latte och ska väl hänga upp den där tvätten som ligger i maskinen, som jag tvättat 2 gånger extra för att jag hela tiden glömt bort att jag tvättat och det fått lega blött i maskinen lite väl länge. Jag orkar inte haha!

Torsdag morgon och jag vaknar upp med ett faktum att jag ännu en gång inom bara ett par veckor dragit på mig en man cold. Jag orkar verkligen inte, det hostas och näsan är som en öppen kran varvat med med tätt att man inte får någon luft? En ny förlossning varje dag från näsan. Jag förstår inte vad jag har gjort för ont här i livet att ännu en gång behöva drabbas av en mancold av det dödliga slaget, kommer jag överleva?

Men något positivt är ju att på morgonpromenaden med kamphundarna så skådade jag årets första ”snödroppe”. Det mentala leendet kom fram och jag önskade jag hade mr nikon med mig, men i stället åkte mobilen fram och jag stod där med det bästa på hela kroppen i vädret och fotade. Ingen bra bild, men vad gör man inte för att få bild på det första vårtecknet? Detta ger verkligen en hopp om att våren är på ingång, att vintern är påväg bort och att jag förhoppningsvis kan få lite mildare klimat. I need it.

Ikväll är det jobb som gäller igen och jag funderar på att promenera lite tidigare för att gå in på apoteket och se om dom har något mirakelmedel som botar mancold. Ja inte nässpray då, för det klarar jag inte av. Kräks varje gång jag använder nässpray, fruktansvärt obehagligt att spruta saker i näsan.

Trevlig torsdag och klä för fan på er, ni kan riskera att få en mancold och det vet ju alla hur det är, speciellt ni kvinnor 😉