Jag hade förmånen att tillsammans med mina elever få vara på plats på Dunkers och lyssna på dig. Så jäkla starkt gjort av dig att stå inför alla dessa elever som ibland kan vräka ur sig alla möjliga opassande ord utan en tanke på hur det känns för de som orden är riktade mot. Du lyckades verkligen nå ut till elverna och beröra dem med ditt sätt att bara vara dig själv! Vi har haft många långa diskussioner om ämnet både innan och efter din föreläsning. Du väckte tankar och känslor hos många. Jag hoppas att många fler får förmånen att lyssna på dig! Jag känner inte dig men Gud vad jag blev stolt över dig! Alla lycka till dig!
Denna kommentaren ovan fick mig att börja gråta. Jag blev så rörd och så glad och det värmde i hela mig. Denna kommentaren gör att jag vill ut och föreläsa ännu mer, att vara mig själv och stå på scen framför massa människor och ordbajsa om mig och mitt liv som homosexuell.
Tack Anna för de fantastiska orden. Min fredag kunde inte slutat på bättre viss. All kärlek tillbaka!
1 Comment
Någon lär ha sagt att man kan dela upp världens befolkning i två halvor;
den ena halvan är de engagerade. Den andra halvan är det inte.
Det tror jag på, kanske aningen förenklat.
Att berör handlar om att lämna ut sig själv och att ha kommit så pass långt i livet att man faktiskt skiter i vilket; inte bara utan också högaktningsfullt. Man låter inte längre någon få tillstånd att trycka på den där knappen som gör ont och när nu någon såklart ändå gör det, ja då känns det inget men istället tänds liksom en spotlight ovanförden skyldiges huvud och en dialogruta poppar upp med texten; “Homofob och en riktigt dum jävel!”.
Där tror jag du är nu och där gör du allra bästa nytta i din föreläsningskarriär.
Dont join them – beat them!