I dag uppmärksammas jag i Trelleborgs allehanda gällande att jag blev utsatt och påhoppad och sparkad i ryggen för 3 år sedan, för att jag är homosexuell. Att det redan gått 3 år är helt galet och än i dag ger detta mig en stark obehagskänsla, men samtidigt så har den absurda händelsen stärkt mig som person och fått mig att aldrig någonsin ändra mig och att gömma mig.
Det är en händelse jag aldrig kommer glömma. Jag var livrädd och chockad efter och under omständigheterna mådde jag bra. Öm i ryggen och funderade på vad som egentligen hände. Livrädd för att gå samma runda med hundarna och än i dag ger platsen där jag blev sparkad mig obehag och jag tittar mig alltid ett par extra gånger över axeln, i fall det kommer någon.
Det trillade in extremt mycket hatkommentarer i bloggen, men ännu fler underbara kommentarer som stöttar och värmer. I dag efter reportaget har vänner hört av sig som läst. Många fina ord. Jag hade hoppats att även denna artikel som resterande av hbtq serien som publiceras i Trelleborgs Allehanda skulle länkas via Facebook, men denna gjorde inte det .. undra varför ?
Jag är glad att jag ställde upp och berättade för tidningen. Och om drygt 2 veckor ska jag till Helsingborg och utföra min första föreläsning i ämnet homosexualitet och de erfarenheter jag har, bland annat detta kommer nämnas. Jag är så nervös , men samtidigt känner jag att detta är något jag verkligen vill och inget ska få stoppa mig, jag får trycka bort att jag ger falurödfärg ett nytt ansikte. Att stå inför människor och prata är verkligen något jag hatar, men jag kommer och ska fixa detta.
Tusen tack för alla fina ord jag får av er – Ni ger mig styrka att fortsätta blogg och vara den jag är!
5 Comments
Minns det där som igår. Har det redan gått 3 år?! Fattar inte vad det är för fel på människor. Kärlek som kärlek <3 det är 2015. Vakna, älska varandra, gräv ner allt hat.
Javisst är det underligt: jag har aldrig någonsin mött detta hat för att jag är gay och med det är jag öppen och har alltid varit. Jag har aldrig gömt mig, aldrig ljugit om min läggning utan varit stolt för den jag är, för den jag har blivit. Jag har alltid känt att min läggning har gett mig styrka och denna styrka är kanske det som har skyddat mig.
Inte vet jag!
Jag har fått sökta jobb just för att jag är gay och för att jag står för det. Jag har fått ärliga och raka frågor av nyfikna kolleger och andra och har alltid mötts av respekt; både i bemötande och attityd.
En sak är säker; fick jag leva om mitt liv så skulle jag vilja göra det som gay.
Vill bara påpeka att det finns många därute som delar mina erfarenheter och att vara bög behöver verkligen inte vara ett kors att bära. Det är ett misstag att tro att det är ett helvete att leva som gay.
En avslutande undran och den behöver sin plats; hur kan det komma sig att mina erfarenheter skiljer sig så markant från de som blivit trakasserade och trampade på?
Jag har inget svar!
Kul att du tittade in Dan och tack för dina , som tidigare, alltid läsvärda kommentarer!
Visst är det konstigt. Jobbmässigt har jag sällan fått höra något gällande min sexualitet och på senaste tiden har näthatet minskat, även fast det då och då kommer ett och annat mail med ord om hur illa dom tycker om homosexuella. Skulle jag få välja att leva om mitt liv så hade det varit som gay, även då! 🙂 Och ett kors att bära för att man är gay är absolut inget att rekommendera som du skriver!
Hade jag kunnat svara på att dina erfarenheter skiljer sig från så många andras?Då hade jag gjorde et! Det kan nog ingen svara på.
Sköt om dig och en glad påsk till dig och kärleken!
Kram – Totten
Du grejar föredraget lätt som en plätt! De som är där är det för att de VILL höra dig!
Om dom vill lyssna på mig vet jag inte, utan jag är inhyrd till en skola och ska tillsammans med 3 andra föreläsa om aktuella ämnen.
Det är ungdommar i årskurs 8-9 och runt 300 personer.
Trevlig påsk!