Browsing Tag

kärlek

Livsstil

Fredagsvrål, halka i hundbajs och hösthelvetet

Fredags vrålet la jag i från när jag kom hem från jobbet i dag på morgonen, låser upp lägenhetsdörren och börjar direkt prata med den där fantastiska röst man lägger till när man pratar med sina bebisar och så trycker jag på lampknappen. Det smäller till och blixtrar – jag lägger av ett redigt tjejskrik i trappen. Förlåt grannarna, men det var bara bögen som fick sig en smärre hjärtattack av lampan som gick och jag fick känna efter i fall det blev en sked med kladdighet i brallan. Det blev det inte. Skönt.

Morgonmys, mat och promenad med hundarna. Tröttheten var ett faktum och självklart hittade ingen av dom 3 kamphundarna det perfekta stället att kröka rygg på. Det tog sin tid, men ja .. vi kom in och jag fick lägga mig. Och jag har sovit så gott, men nu kom nästa nära döden upplevelse. Jag vaknar upp och bokstavligt talat fick hoppa av sängen och ha ett mindre marathon i lägenheten till dasset för att inte kissa på mig, men innan jag kom dit så har någon av de dyrbaraste jag har varit halvkass i magen och en olycka har varit framme. I den olyckan sätter jag min fot, glider och lägger av ett nytt fredagsvrål. Det kunde sluta i kaos men hoppandes på ett ben genom lägenheten hann jag fram till toan i sista sekund.
Hjärtat i halsgropen , en fot stinkandes av hundskit och en krigare som strålar … Fredagsmys var det va?

DSC_6350

Åh hösten. Nu på promenaden hörde jag 2 damer som var på promenad. Jag varva dom 2 gånger på promenaden med hundarna . Dom pratade om höst och myset som hösten tar fram. Visst är det vackert? Så här ser det ut från våran balle. Färgsprakande och jag får lite ångest. Jag har inte hunnit ta mig tid att ge mig ut för att fånga de vackra färgerna på bild, jag har inte tagit in ”inredning” från naturen för höstmys i lyan. Ljusen tänder jag förvisso bara för att jag älskar ljus och i synnerhet doftljus. Men för mig så är det mer än att hösten är vacker och myset kommer fram. Man får ju ingen förvarning, en käftsmäll, lederna är stela och värker värre än någonsin och jag har svårt att ta mig ur sängen, hösten är här och därmed kylan och kampen om att hålla humöret uppe – Hösten, du är vacker men vi har myst det vi ska .. Kan du ge mig sommar igen? mindre kläder, mer hud och rosé i mängder 😉

Nu ska jag ta mig en varm dusch, sjunga grant för grannarna och snygga till mig lite. Jag ska träffa upp Annica och Ann-Louise innan jobbet för en bit mat. Lite catch up. Synd bara att jag som vanligt ska jobba när vi väl får ihop en tid att ses.

16 oktober, 2015 by
Homosexualitet

Bögjävel – du vet aldrig vem du har bakom dig

I år, Augusti 2015 är det 10 år sedan jag kom ut som homosexuell. Sen jag började om. Jag flyttade över ca 130 mil , kom ut som homosexuell och började om och träffade killen, som jag än i dag känner är mannen i mitt liv, 10 år senare.  I Malmö. I min, de senaste 10 åren, min hemstad. Staden jag känner att, äntligen är jag hemma. Här trivs jag och det är här jag ska bo. Ska jag någonsin flytta så är det utomlands.

Jag har bloggat sedan 2007. Aktivt sedan 2009 och här på tommytott.com sedan början av 2015. Utan någon som styr och ställer, mitt eget ställe. Här är det jag som bestämmer.  Lycka, extrem lycka. Trots att jag ibland har tvivlat på mig själv och funderat på vilken portal jag ska kontakta för att det ska bli bäst för mig. Men jag har blivit kvar , att vara min egen är något jag strävar efter och håller på. Jag vill inte ha någon som bestämmer och granskar mig, för de texter som jag skriver, de texter som är… jag!

Näthätet. Homfobin. Kärt barn har många namn, och det har kommit och gått. De senaste året har jag var skonad från homofobiskt hat. Det har trillar in en och annan kommentar som var hatiskt, men majoriteten har varit bra. Tills för ett par veckor sedan, värst för ett par dagar sedan, och ikväll,  då jag fick både kommentarer och mail som jag direkt raderade, kommentarer som :

  • Du är bara en äcklig jävla bög. Vem fan tycker om dig?
  • Du är en skam för svenska folket, en dag kommer du få igen för ditt äckliga beteende. 
  • Bögjävel, du bör hålla ett vaksamt öga på vem du har bakom dig.
  • Äckliga jävla bögjävel, din mamma och pappa måste hata dig.

Tårarna rinner på mig. Ännu en gång träffade ni på den ömma punkten. Grattis, ni har lyckats igen!  Jag kände mig som den osäkra 13 åringen som varje dag vaknade upp, grät och innan jag gick ur från mitt sovrum, torkade tårarna, gick in på toaletten och tvättade ansiktet för att familjen och vännerna i skolan inte skulle se det rödgråtna ansiktet , för att varje morgon komma på en ny orsak att dölja att det var killar jag gillade. Jag hatade normerna. Jag hatade att folk var så inrutade, för att skaffa familj så skulle det vara man och kvinna. Jag hatade det. Jag hatar det än i dag. Är det du eller jag som inte haft kontakt med din far på över 7 år? Är det du eller jag som fått höra att din pappa inte har en son, p.g.a homosexualitet?  Jag tog mig igenom det, varje dag i flera års tid. Och lovade mig själv den dagen jag kom ut, augusti 2005 att jag aldrig mer ska gråta över de osäkra skitarna som kastar hat över mig. Onsdag, 2015 och jag gråter. Varför?!

För att jag är inte mer än människa. Ibland, som ikväll känner jag att jag fått nog. Det räcker nu och låter tårarna rinna. Det är okej att gråta. Under större delen av min uppväxt har jag varit ”mobbad” för att jag inte varit som andra, för att jag i andras ögon varit ”bögen”! Jag har varit killen som fått mycket skit för att jag klädde mig ”annorlunda”, killen som hade annan frisyr än de andra killarna, killen som inte var med i det matcho gänget,killen som klädde mig i de kläder jag tyckte om,  killen som gick sin egen väg.

Jag är så fruktansvärt trött på att behöva utstå detta hatet p.g.a min sexualitet. Jag är så trött på att folk använder ordet som ”gay” när man tycker något är ”fjolligt” och inte håller sig inom ramarna för de manliga. Jag är så trött på att vi homosexuella ska få skit för att vi älskar någon av samma kön som vi själva är. Vad du gör i sängen och vem du älskar lägger jag inga värderingar i, den du älskar avgör inte hur jag ska tycka om dig eller ej.

Varje dag är inte en dans på rosor. Många tycker att jag inte bör ta åt mig. Lätt att säga. Men ibland träffar man rätt, tårarna rinner och jag känner mig som en usel människa.Det är okej att känna så! Jag vet att om jag torkar tårarna, sträcker på mig och att det är en ny dag i morgon. Jag vet allt detta, men jag är inte mer än människa och jag kommer torka tårarna, sträcka på mig och fortsätta kämpa för det jag jobbar för – att stå upp för de som ännu inte vågat komma ut, att hoppas att de som läser här och ännu inte kommit ut en dag vågar komma ut och vara stolta för den dom är, och för den dom älskar!

I dag är jag ledsen p.g.a näthatet som jag själv väljer att radera för att du ska slippa läsa, men främst för att jag själv ska slippa läsa. I dag är jag stark, därför låter jag tårarna rinna och i morgon är en ny dag. En ny dag, jag är starkare och arbetet fortsätter , för mig, för dig som ännu inte kommit ut. Trots allt hat så är du inte ensam, vi , jag finns här för dig!

DSC_6348

Kommentera, dela och sprid. För varje ord och delning kan du hjälpa.

 

 

 

 

15 oktober, 2015 by
Chanel, Prada & Gizmo

Kamphundarna i pildammarna

DSC_5992

Det där dåliga samvetet över att de små kamphundarna inte fått den uppmärksamhet och aktivering som dom ska den senaste veckan har jag i dag försökt kompenserat upp med 45 minuters lek och promenad i Pildammsparken. Men mest för att jag ville ha lite nya fina foton på dom till bloggen ..;)

Gizmo gillade inte underlaget. Det var ju stickit så han gav mig ett par goa skratt när han man såg på honom att det var obehagligt att gå. Men det blev lite lek i den stora hundrastgården och så fick dom besök av en annan hund och det gick galet bra. Inget morrande eller dåligt beteende. Men vi lämnade när det kom 3 större hundar som höll på riva hela stället innan dom släpptes lösa.

DSC_6019 DSC_6023 DSC_6005

Alla foton tagan med Nikon D800 och Nikon 85mm f/1.8

Fokusen ville inte riktigt som jag ville, men jag får väl säga att jag är skapligt nöjd med fotona i alla fall.
Det är inte lätt det här med att fotografera kamphundar i fart, men övning ger färdighet. Jag ska försöka nu under hösten ta mig ut i skogen och försöka få till varsit porträtt på de små kamphundarna bland höstlöven, jag vill förstora upp och ha på väggen här hemma.

Och nu ska pappa totten återgå till att städa, dammsuga och moppa golven.

 

12 oktober, 2015 by
Livsstil

Livet, lycka & lillördag

DSC_5932

Hej goding! Hur har ni det ? Jag vet att det ekar lite tomt i bloggen men hösten är här och jag har fullt upp med att ordna och fixa med saker i det privata, det är mycket jobb, mycket roligheter och mycket jag inte kan berätta ännu. Men jag hoppas kunna berätta det under höstens gång. Jag har så mycket på gång, det planeras , funderas och det ska gå i lås. Men bloggen kommer få sig ett skjut ( jag önskade sjömannen var hemma så det var jag som fick mig ett redigt skjut ), men hej .. det kommer 😉

Jag smsade med syrran när jag satt på dass ( Ni som följer Tommytott på Facebook har nog redan sett det ) men hon undrade om jag skulle blogga. Jag skrev att jag ska ge hundarna mat , rasta dom men först bajsa och sen får jag se. Hon svarar att : Du är duktig du, men akta du inte sliter ut dig.  Jag skakar på huvudet och funderar på om hon har blivit helt galen, slita ut mig av att bajsa?! haha! Vafan?!  Men hon tycker jag har lite för mycket i gång haha!

Jag har pratat lite med mannen och fått höra mannen i mitt livs röst, kamphundarna är klara för natten och jag har hällt upp ett glas rosé, tänt ett ljus och ful sjunger för grannarna till Jasmine Thompson. Ohmy. Jag älskar den kvinnans röst och covers. Jag bör egentligen försöka sova, men är pigg som en lärka och värken i höften och armarna gör att jag varvar ner och ska uppdatera er lite, läsa lite bloggar och bara njuta av att jag faktiskt … njuter av livet och har kommit så långt med att hantera den djävla värken från mitt fibromyalgi monster ” Ernst-Hugo 90+” utsätter mig för.

Jag kan avslöja lite att jag ska försöka sätta mer tid till att ta tillbaka de personliga inläggen. Jag kommer lägga ner lite extra kärlek och skriva inlägg kring fibromyalgi. Det är en del män som har diagnosen, men det fokuseras så otroligt mycket på att det är kvinnor som har den, och det förlegade uttrycket ”kärring sjukan”. I hate it och ska försöka sprida lite kunskap bland befolkningen.

Lillördag , ett glas rosé och i morgon är det torsdag och det kommer eka lite här i bloggen igen. I morgon är en ny dag , nytt fokus och jag ska få kramas med min älskade storasyster. Kl 9 ska jag hämta upp lillsyrran och vi ska till metropolen lund. Bara det kräver ett glas vin dagen innan. Att köra i Lund är galet, så mycket enkelriktade gator att könsorden tas till en ny nivå, men det gör inget, för jag ska få kramas med min älskade stora syster som är på skånebesök med sonen som ska genomgå en stor operation här nere i morgon. Så i morgon ska det tankas kärlek, skratt, kanske tårar och så får vi se om självaste Totten bjuder på gangnamstyle eller single ladies dans på självaste universitet sjukhuset i lund. Jag ser fram emot allt. Mest att få kramas med älskade syster som jag inte träffat på ett år.. tror jag?!

7 oktober, 2015 by
Livsstil

Ett litet hej från köket

DSC_5908

Söndag och jag har semester i natt. Så skönt och det har varit full fart större delen av dagen och jag och sjömannen har tagit oss en rejäl söndagspromenad till en del av stadsdelens mataffärer. Netto, Ica Rönneholm, Ica Erikslust , Lidl och slutligen då vi glömde matlagningsgrädden, självklart laktosfri ett besök på Coop nära, svindyr grädde. En promenad på närmare 5km.

Ljusen är tända i lägenheten och det vankas myssöndag. Vi skulle ha köpt bingolotter och lekt pensionärer och hoppats på vinst , men vi glömde köpa det så vi får helt enkelt vara bittra och hoppas att ingen fick våra lotter som det självklart är vinst på ! Jag har dragit mitt strå till stacken till söndagens middag, potatisen är skalad och sjömannen sköter resten – Stek, kokt potatis och hemmagjord sås på spadet från steken – Oh heaven, this is a place on earth! 

Jag själv har hällt upp ett glas rosé, tänt ljus i köket och parkerat min gumpalalla på barstolen och arbetar med en fantastisk utsikt. Sjömannen kockar för fullt och jag njuter av både skön musik, livets elixir rosé och mest av allt – utsikten. Jag njuter och tar vara på kvällen ( och mannen ;)). I morgon förmiddag är det annat, då ska sjömannan lämnas vid tåget och han börjar jobba lite tidigare än planerat. 16 dagar till sjöss väntas.

4 oktober, 2015 by