Redan torsdag och jag hinner inte riktigt med. Tröttare än tröttast och det känns som om jag skulle behöva sova , lite semester och bara vara. Kamphundarna behövs stimuleras och jag längtar något fruktansvärt till nästa vecka så sjömannen är hemma igen.
Sovit som ett litet barn i natt med undantag av att jag vaknade av att höger arm och hand värker som fan och att armen domnat. Så det var ju bara att ändra position innan jag sov vidare.
Mornarna här på campingen är inte lika. I dag fick jag leka räddare i nöden. En tysk kvinna hade stora problem att komma ut från damernas toalett och bankade så jävla hårt på dörren, så det var ju tur att stjärtisen var så kissig att jag kom och kunde släppa ut henne. Självklart drog hon en radänga på tyska som jag inte förstod ett skit av, men svarade bara bitte på allt med ett leende. Hon sa någon mer och kollade på mig som jag var dum i huvudet. Och jag fortsatte le.
Nu ska jag svara på lite mail och ta en värktablett till. “Ernst-Hugo 90+” behöver motarbetas lite med piller.
1 Comment
Ett leende täpper till munnen på många…