När dagarna rullar på.
Dagarna rullar på och jag hinner inte mer så mycket som jag önskar. Eller hinner och hinner, nej jag hinner inte och jag orkar helt enkelt inte med att göra allt jag egentligen skulle vilja göra eller behöva göra efter jobbet. Att kliva upp 04 på morgonen, gå hemifrån vid 05 och sen var hemma med promenad/tåg och ibland buss vid 17:30. Det ska fixas med hundarna, jag ska duscha och så ska matlådor och hem ordnas, och med då långa dagar och intensiva dagar så blir det inte mer gjort en så. Men dagarna rullar på.
I dag kunde jag gå lite tidigare från jobbet och det hör verkligen inte till vanligheten, speciellt inte nu när det är sommar, vi är sommarbemaning ( asa lite personal ) så jag var inte sen med att vråla, tack för i dag , vi syns, ses haaaaa deee. Och så var jag utstämplad. Stugan har dessa veckor hamnat i skymundan men nu med tanke på att det har varit extrem värmebölja ( inte alls bitter över att ha spenderat hela dagarna inne på operationssal ) så hämtade jag hundarna och vi körde ut till stugan. En del blommor mår skit och andra lever sina bästa liv, men här ovan ser ni mig med stockrosorna som lever sitt bästa liv och jag är lycklig som fan över att jag fick 1 timma och 40 min i solstolen och kamphundarna var så glada över att vara i stugan igen, springa fritt i trädgården och det var fan inte lätt att få in dom i transportburarna när vi skulle åka hem. Men nu har både djuren och trädgården blivit rejält vattnade. Några andra växter som mår bra är våran ena rosen buske, helvete så vackra rosor.
Förändringar i livet.
Hur mår jag nu ?
Jag mår okej, jag är trött och det är intensiva dagar på jobbet men det känns bra att jag ändå fixar att jobba igen och inte mår som jag mådde. Jag var ju som sagt orolig över att gå iväg och prata med en professionell och utomstående person, en psykolog, om mitt mående efter en helvetes vinter och vår och att få prata om mina tankar , känslor och mitt mående efter min mammas hastiga bortgång. Men det har varit så jävla skönt, tufft, skrämmande men samtidigt så behövligt.
Att gå iväg och prata har varit de bästa beslut jag tagit de senaste månaderna. Att få prata ut , utan att bli dömd och ifrågasatt har varit så skönt, men det har oxå varit skrämmande och tufft, en hel del tårar och det bästa är att jag inte bara fått hjälp att försöka gå vidare med min sorg efter mamma så har psykologen även tryckt på punkter och ämnen allmänt i livet, saker som man varit med om som man trodde att man bearbetat men inte har bearbetat alls, men oxå det där som kallas livet, vardagslunket och vardagen, att det pratas om saker som man i det vanliga livet bara blundar på , för att det går på rutin, att många av de sakerna behöver förändras och att man när man sitter där och pratar bara känner, du har så jävla rätt. Så tack vare min psykolog, som har väglett mig så har hon öppnat upp ögonen och mitt tankesätt att saker behöver förändras i mitt liv, att vardagslunken och rutinen inte alls är det jag vill och det jag behöver och mår bäst av , att göra det som gör att jag mår bra av, att våga göra saker igen utan att bry sig om vad andra tycker – en ögonöppnare och förändringar är på väg att ske och i sinomtid kommer jag troligen dela med mig här med.
Skrivandet är en sak som jag så smått börjar komma i gång med igen, jag tar det lugnt och pressar inte på med ett inlägg varje dag som ni kanske märkt haha.
Men just ikväll när jag var i stugan kände jag bara, trots att jag och kamphundarna egentligen inte ville åka hem men behövde det så kändes det när jag stod där bland stockrosorna så kände jag bara, det känns så bra. Jag har börjat känna av den där glada, sprudlande och sinnesjukt galna Totten börjar komma tillbaka och att det bara är en vecka kvar tills sjöhunken kommer hem igen.
Men nu , nu ska jag köra lite kroppsvård och göra mig klar för att bara ligga i sängen och se tv innan jag ska hitta min skönhetssömn och ladda upp för mitt femte tidiga morgonpass på rad, fy fan vad jag ska njuta av min lediga fredag , en hel ledig dag innan jag kickar i gång ett lördagspass, men det ska vi inte tänka på nu. 9 timmars jobb kvar sen är det fan en hel dags helg. Halle-fucking-lullejah säger jag bara!
No Comments