Stuglivet

Glad midsommar

Midsommar 2020.

Hej bloggen och det här var ju verkligen länge sedan. Jag tog ett beslut att vi behövde lite distans till varandra under tiden jag blev ofrivilligt sjukskriven och sedan dessa har det fått vara och det är ju ett par veckor sedan och nu på självaste midsommar afton så återförenas vi.  Det är allt fler som lägger ner sina bloggar för att gå över och lägga ner fokuset på sina andra kanaler och även jag , av en viss anledning funderade som sagt på att om även jag skulle ta farväl och begrava bloggen och lägga fokus på andra kanaler, men efter ett par veckors frånvaro känner jag, jag är inte redo. Jag är verkligen inte redo och att lägga ner och begrava mitt lilla skötebarn och en del av mig.  Skrivandet är en del av mig och jag tycker det är så fantastiskt roligt så jag kommer fortsätta, även fast bloggeriet inte är som det var förr .. Men jag ser att ni är många som hänger kvar här inne fortfarande. Aj löv jo!

Men nu är kryckorna kastade, mitt knä är helt återställt, jag är tillbaka på jobbet och jag har fan i mig varit ute och sprungit 5 km i dag i denna underbara värme, så jag har mer eller mindre känt mig oerhört döende. Men heja mig och det firar vi nu med en cider och lyssnar på grannarna som sjunger snapsvisor och har midsommarfirande.

Jag valde att tacka nej till samtligt firande för att jag kände att man behöver inte fira för att alla anser att man måste göra något på midsommar.  Många har tyckt att , men Totten du ska inte sitta ensam på midsommar, men det gör jag inte. Jag har kamphunden och världens bästa grannar som jag är välkommen in till om jag får feeling, som jag egentligen skulle fira med men kände bara att nej, jag kan vara med på andra sidan tomten och göra exakt det jag vill göra – och det var tydligen att plantera sticklingar och sedan springa 5km och försöka ta livet av mig. För sån är jag haha!

I övrigt så har sjömannen börjat jobba igen och hans permittering i 3.5 månad är nu över och nu är det jag och kamphunden i 3 veckor. Det suger get röv men vi ska nog överleva detta oxå och ja, ni är många som undrar hur vi har klarat detta med vara van vid att vara med varandra 2 veckor i rad och sen vara hemma med varandra i 3.5 månad. Det kommer ett enskilt inlägg om det.

Ett litet livstecken från mig och nu ska jag återgå till att njuta av det magiska vädret, min cider och kamphundens närhet och hoppas hon inte kräker mer på mig i dag.  Njut av midsommar och för fan , var inte rädd att använda (hand)spriten!

Gumpakläm på er som fortfarande hänger kvar här inne.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.