2018, you are doing us good.
Här ovan är ett foto från oss i somras, där den ena var lite smalare men vi båda lika lyckliga. I dag finns inget aktuellt foto, så fotot här ovan passar perfekt, bara att han ( läs Totten ) i röd tischa är lite fetare och har lite längre hår, men minst sagt lika lycklig som då fotot här ovan togs haha! <— Kanske mer lycklig och lite mer kåt än en ny pirrad som ovan haha!
Hej bloggen och alla fantastiska läsare, det har nu gått snart en månad sedan jag loggade in här och skrev något. Det har hänt så mycket , både positivt och negativt att jag valt att inte logga in här och skriva något och det kan man ju undra varför? Jo jag har inte velat försäga mig något till er alla som läser. Men nu är det klart och jag kan säga så här att 2018, you are doing us good och jag rakar röven och tar dig gärna bakifrån alla dagar i veckan bara det fortsätter så här, trots att Januari bjöd på både tårar, skratt och enorm lycka.
Vi börjar med det tråkigaste av allt i Januari månad. Som ni vet så somnade en nära anhörig till sjömannen in på julafton och nu i Januari var det tid för begravning av svärfar. Ni anar inte hur jobbigt det var att sitta där på stolen med rosen i handen och se några av dom som betyder mest för mig över allt annat vara så ledsna, speciellt sjömannen. Det gjorde så ont i mig och jag önskade att jag var en bläckfisk och kunde vara överallt med mina armar. Men det var fint och jag är glad att så många samlades.
Det bra?
Herregud, vart ska jag börja?
Det börjar med att både jag och sjömannen har varit på anställningsintervju för nya jobb som det dragit ut på tiden med. Vi både kollade mobilerna alldeles för ofta men helt plötsligt plingar det till i mobilen, i min mail och det visar sig att lägenheten vi sökt som vi så gärna vill ha var vår. Jag vrålade här hemma då sjömannen var till sjöss. Vi skrev papper när han kom hem, sa upp nuvarande lägenhet och började direkt rensa och packa flyttlådor – nya lägenheten , den 15 Mars kommer vi och vi bor all redan i kaos. Jag kommer bli deprimerad.
Veckorna gick, en fredag kl 10 var jag på intervju och dom skulle återkomma måndag/tisdag veckan efter. Måndag/tisdag kom och inget samtal kom. Jag var så besviken på mig själv och tänkte att det är kört och funderade på vad jag kunde ha gjort bättre. Onsdagen kom och jag fick samtalet och var helt inställd på att jag inte fick jobbet så det var enkelt att svara, men jag hade så fel. Jag skulle få tjänsten om min nuvarande Chef grönade mig. Jag fick det. Sa upp mig och hade en klump i magen och har sedan uppsägningsdagen gått med en klump i magen och tårar som ligger latent för att nu närmar det sig sista dagen på nuvarande jobb . Jag ska lämna mina älskade vapendragare. Och jag börjar något nytt. Men jag vet att jag tog beslutet för min skull oavsett hur mycket jag vill ta med mig några av kollegorna i fickan och bara hoppas att vi kunde bli vi igen.
Sjömannen, han sökte ju oxå nytt jobb och väntan var fruktansvärd. Vi var helt säker på att han inte heller fick det. Dom sköt på besked dagarna åtskilliga gånger, men en torsdag kväll ringer dom och frågar om han kan bevara en hemlighet ? Jag har aldrig sett sjömannen dansa med telefonen i örat och den lyckan. Och han fick jobbet men det skulle vara hemligt tills det gått ut med information inom rederiet. Jag är så glad och stolt över sjömannen att röven nästan spricker och kan ordagrant säger att jag ligger med chefen nu haha! Ja inte min chef, för jag gillar inte fuffi. Jag sa att vi måste fira med lycko-sex, men sjömannen varar att jag är sjuk i huvudet haha!
Hur mår jag annars ?
Jag mår så bra. Eller så bra som jag någonsin har mått förutom att jag har lite separationsångest mot kollegorna <– som jag inte vågat erkänna och jag lovar att min sista dag med mina kollegor kommer det spruta tårar från bögen haha. Jag har lite ångest över att jag snart är utan gym, jag valde att avsluta mitt medlemskap på fitness24seven av en rad olika anledningar så nu letar jag nytt gym och med tanke på att jag ska börja pendla till jobbet till Trelleborg så önskar jag att det fanns ett gym i båda orterna ( Malmö-Trelleborg förutom fitness24seven ), men det gör det inte och att magen är större än någonsin. Inte nog med min träningsångest och gymbeslut så skaffade en av mina fina kollegor PT med kostschema och allt vad det innebär och sköter sig exemplariskt och går ner i vikt. Denna bögen blir så deprimerad över hennes framgång, min viktuppgång och att jag snart är utan gym och att jag har gått upp alldeles för mycket i vikt att jag säger fula ord och säger, men dra åt helvete jag tar en kaka till.
Men hälsan är bättre än någonsin, 2018 börjar bättre än många år på flera år trots en liten tråkighet. Så nu tänker jag att när allt är klart och att jag kan skriva som vanligt , att jag ska försöka få i gång mina sociala medier igen. Våga vara mer jag och både få i gång min blogg och youtubekanal. Jag har ju för fan saknat ner. Massor!
Nu, fredag och hör och häpna, jag är ledig i helgen och inte ens blivit tillfrågad om övertid ( ännu ). Så jag ska faktiskt göra mig klar och ge mig ut på stan och möta gamla kollegor för en liten aw. Ett glas rosé är jag fan värd.
Föresten så är årets första krönika inskickad i tid och jag fick fantastisk feedback från redaktionen att dom älskar att jag är så ärlig och blandar både tråkiga och roliga saker . 2018 , nu kör vi!
2 Comments
Härligt att du är tillbaka här igen, har saknat dina inlägg! Grattis till nya lägenheten och era nya jobb, ibland bara rasslar det till och så kommer allt på en gång! Och vadå EN kaka till? Här har det gått ner hela plåtar av kakor… Eländes elände med att tänka på figuren just nu. Har börjat jobba hemifrån som korrekturläsare och dagmatte, och kylskåpet är alldeles för nära – jag kan fika när jag vill och hur många gånger som helst… Men snart blir det vår och då rör man mer på sig! Ha det gott!
Underbart att läsa och så kul att träffa dig förra helgen!
Kram Maya