Ordbajseri

Första december var helt enkelt en jävla skit dag, i många synvinklar. Kroppen var skit, magen var skit och humöret var skit. Jag var arg och kände mig ledsen, arg för att jag har fibromyalgi och ledsen för att jag faktiskt måste välja bort något som jag tycker så mycket om. Men jag vet ju att jag tar beslutet för min egen skull och det kommer göra gott. Något jag funderat på ett tag och något som jag känner faktiskt kommer vara rätt. Men mer om det senare.

Det var helt enkelt en skit dag och vetskapen om att jag var tvungen att köra på jobb och veta att när jag kommer hem onsdag morgon så kommer sjömannen inte vara hemma. Då sitter han på tåget och är nästan i Göteborg för att ta sig vidare till båten för 14 dagar till sjöss.

Det var helt enkelt en skit dag och kroppen är trött, kylan gör att värken är mer påtaglig och att leva med fibromyalgi är verkligen inget enkelt, trots att jag kommit långt i att hantera värkhelvetet så tar fibromyalgimonstret “Ernst-Hugo 90+” över ibland och då känner jag mig ledsen och faktiskt lite misslyckad.

Men det får vara ett par dagar med att vara lite sämre humör, jag är förhoppningsvis på banen igen och jag har lovat mig själv att nu jävlar ska jag komma i gång med träningen igen. För det vet jag att bara att jag kommit i gång , tar det lugnt så kommer kroppen må bättre, musklerna stärks och lederna får avlastning.
Jag får 14 dagar att längta och sakna mannen i mitt liv och det är oxå extremt nyttigt.

Förlåt för ett riktigt kräka-av-sig inlägg , men det är ju sån jag är och det är ju så jag vill ha bloggen.
Livet är inte alltid bubbel, rosa fluffluff , utan livet har dessa dagar med och jag delar med mig av både högt och lågt .. för sån är ju jag!

Hoppas ni sovit gott, vi hörs när jag hånglat färdigt med kudden igen .. förhoppningsvis på lite bättre humör, trots att jag inte vaknar upp bredvid sjömannen!