”Ska ni inte skaffa barn?”
Detta är en återkommande fråga som jag ofta, allt för ofta den senaste tiden fått.
Svaret på frågan är alltid: Nej. här blir det inga barn. Eller Aldrig.
På svaret aldrig kontrar 95% av frågeställaren att man aldrig ska säga aldrig, för man kan aldrig vara helt säker.
Ha, jo. Dom här stjärtisarna kan vara 200% säker på att det inte kommer några egna, adopterade eller påtvingade barn. Jag har aldrig velat ha barn. Vi tycker om att skämma bort andras barn, när dom är snälla och när vi känner för det.Med egna kan vi inte bara säga : Nej nu har dom dansat alldeles för länge och för mycket på våra nerver och vi orkar inte mer. Det kan vi när vi lånar barn.
Vi har redan 3 barn. Våra kamphundar Chanel, Prada och Gizmo. Dom har gjort oss tillräckligt tunnhårig med åren. Och har barnen mindre ben än 4:a att gå på så vill jag inte ha dom. Dessutom hade det blivit ett extremt jobb för mig eftersom sjömannen klögs av att behöva plocka upp efter våra fyrbenta kamphundar. Barnen hade fått sår i gumpen om jag inte var hemma, för där hade blöjan inte blivit bytt. Alternativt att sjömannen ställt ungen i badkaret och spolat av dom – med blöjan på.
Sen kan jag inte sticka under stolen med att jag gillar att ha det städat om mig. Inget pillande på allt och inget gapande och skrikande. Visst är det fantastiskt när det kommer vänner på besök med sina barn, som är uppfostrade. Är barnen vilda och pillar på allt kryper det i skinnet på mig. Jag får panik. Visst , barn ska vara barn och leka ,men jag har så svårt för det när dom är överallt, klättrar , pillar och kladdar ner all over the place. Kladda vid bordet och spilla vid bordet, men sen ska det tvättas av och torkas innan ungen rör sig vidare för lek 😉
Barn vs facebook.
Facebook skriker inte på en, luktar inte illa och jag kan stänga av det när jag vill.
Barn skriker, man måste byta blöja när dom skiter och när man är trött på dom kan man inte bara stänga av dom.
Så summa av kardemumma. Jag skulle vara en helt fantastisk pappa. Men nej, det blir ingen avkomma i detta hemmet – Vi behåller våra fantastiska gener för oss själva.
5 Comments
Håller med. Lite glad att min och gubbens barn är vuxna. Och hälsar på när dom vill.
Säkert trevligare med 12 små tassar som springer omkring hemma hos er än med 12 små barnfötter – huu!
Haha.. .Verkligen! 😀
Samhället vi lever i verkar dock ta för givet att längtan efter barn så småningom ska vara en del av ett förhållande och att det nästintill är tabu att säga att man inte önskar barn.
sv: Intressant att människor kan tycka det är egoistiskt att välja bort barn när ”barnaskaffande” är bland det mest egoistiska en människa kan göra i mina ögon. För vems skull gör man det inte om det inte är för ens egen?
Jag tycker det är starkt att det finns de i dagens samhälle som vågar ställa sig utanför normen och ärligt säga att de inte vill ha barn då det enligt mig inte är en självklar önskan utan vi är alla olika.