När hatet mot homosexuella slår till ..

Jag vet, det har varit tyst här inne men jag har helt enkelt inte haft varken tid eller lust att blogg. Sjömannen har bara varit hemma i 6 dagar och i dag drog han till jobbet till sjöss igen i 14 dagar så i dag när jag blev erbjuden att jobba extra ikväll så tvekade jag inte en sekund utan tog passet utan att fundera. Och här sitter jag nu hemma , med en kärleksfull kamphund och är halvt nere. Jag hatar verkligen påmönstringsdagarna mer än gud vet vad och speciellt när han varit iväg i 24 dagar och så är han bara hemma 6 dagar.

Men anledningen till min frånvaro i bloggen då? Jo om ni tittar ner på bilden här nere så finns det en liten förklaring till min lilla blogg-dipp. Inte den värsta kommentarer och mailet, men den kändes!

Hatet mot homosexualitet fortsätter.

Hej och välkommen tillbaka igen Krister, det var ett tag sen.  Denna Krister har under flera års tid kommenterat min blogg med hatiska kommentarer om både mig som person och om min sexualitet. Jag vet att det är så jävla fel att bara ta åt mig och reagera och över huvudtaget outa detta i ett inlägg, för det är 2018 och det ska inte pågå något hatiskt mot varken mig som person och absolut inte om min sexualitet.  Men samtidigt, varför ska jag inte kunna ta upp ämnet, kommentaren och visa att det fortsätter att pågå 2018. Jag får så ofta hör att det kan inte stämma att det fortfarande finns ett så stort homo-hat och då jag ibland blir misstrodd av det jag säger, att jag fortfarande ibland, inte lika ofta, men det sker då och då att jag både får kommentarer och hatiska mail om mig och mitt liv som öppet homosexuell.

Jag får ofta höra att, men du som är så säker på dig själv och står upp för dig själv och din sexualitet kan väl inte ta åt dig och bli ledsen? 

Fel, ack så fel. Visst , jag står för vem jag är, jag skäms inte och jag har inga problem att berätta att jag lever tillsammans med min livskärlek, en man som jag älskar högt, men jag väljer tillfällena väl och läser av personen och situationen till fullo. Detta har många andra svårt med och jag har varit med om alldeles för många tillfällen där jag känner i helvete att jag berättar som det är och så vräker personen ur sig och outar något som inte är någon stor deal för personen men som kan bli kaos för mig, i all välmening, men det kan och har blivit så fel.  Jag är inte mer än människa och alla människor har perioder i sitt liv där som känner sig mer ledsen och svagare än vad man egentligen är, och just nu har det varit lite mycket i livet och speciellt när det närmar sig påmönstringsdag för sjömannen så sjunker jag som en sten i havet och känner – jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och fulgråta. Och så kommer en sån här kommentar och jag tänker , det är okej att känna sig svag,ligga i fosterställning och fulgråta  .. och hata mänskligheten.

Men sen så tänker jag om. Krister och ni andra , ska inte få vinna denna gången heller, det är inte mig det är fel på utan det är Krister det är fel på. Eller nej det är inte fel på honom heller, utan han kan inte rå över sin rädsla över sin egna sexualitet och det kan inte vara lätt för honom att gå och känna en sån rädsla som visar sig genom att han sitter bakom en skärm och vräker ut sig hat. Allt detta för sin egen osäkerhet. Tragiskt men sant och grattis Krister,för en stund hade du ett litet grepp över mig , men jag reste mig igen.

Så nu när jag rest mig, utan att lägga mig ner i fosterställning och fulgråta ( ett par tårar rann det på kinden ) men dom torkades snabbt så är jag på benen igen. Men att sjömannen bara var hemma 6 dagar efter 24 dagar till sjöss påverkade mig enormt mycket och att jag är inne i en work-your-ass-off period och passar på att jobba mer än vanligt nu när sjömannen är borta är oxå en anledning till att frånvaron här är större, men inte att jag tog ett par dagars paus, för det lyckades Krister med att fixa för mig.

Men efter detta så har jag bestämt mig, det har ekat tomt på inlägg om min upplevelse och livet som öppet homosexuell och mer homo-inlägg så kommer det nu framöver komma flera inlägg om hur det är att leva som homosexuell. Och här behöver jag er hjälp, jag behöver frågor som jag kan ta upp för att få upp flera inlägg gällande ämnet och ja ,jag vet .. Krister och andra homofober kommer gå loco  men det är något jag kommer ta. Jag har trott här i en längre tid att mina inlägg om mig och mitt liv som öppetbhomosxuell och ämnen rörande homosexualitet inte behövs längre och att det inte är värt att läsa, så som jag skrev inlägg förr. Men jag och min ärlighet, min erfarenhet och er nyfikenhet och frågor behövs mer än någonsin.  Så hjälp mig. Låt oss tillsammans sprida kärlek, vara ärliga om fördomar och låta alla andra unga och även oss öppna få leva och vara den vi är och framförallt , våga älska den man vill, oavsett kön, ålder och etnicitet!

Vill du dela inlägget så gör gärna det. Och sprid gärna facebooksidan Tommytott för att vi ska nå ut till fler och för att inte missa inlägg från bloggen via Facebook!